INGA-LISA OCH ALF

55 år tillsammans – med både djup kärlek och djup sorg längs vägen.

Makarna Inga-Lisa och Alf har följts åt genom livet, och valde att bekräfta sin kärlek genom att förnya sina äktenskapslöften i Vallentuna kyrka i samband med guldbröllopsfirandet.

Inga-Lisa och Alf gifte sig i en liten landsortskyrka i Småland 7 mars 1959 . Det var ett enkelt bröllop, med bara den närmaste familjen närvarande. De hade varit ett par i fem år redan, sedan de gick i samma klass på gymnasiet.

1960 drabbades paret av en stor sorg när de förlorade sitt nyfödda barn i plötslig spädbarnsdöd.

– Sådant kan ju splittra de som drabbas, men för oss blev det i stället något som svetsade oss samman, berättar Inga-Lisa.

De fick tre barn till under de sju följande åren. Familjen flyttade från Skåne till Stockholm, där Alf fått jobb på Skogshögskolan, och de köpte så småningom ett hus i Vallentuna. Inga-Lisa, som är sjuksköterska i grunden, vidareutbildade sig med åren till vårdlärare med psykiatri som specialitet, och Alf ägnade sitt yrkesliv åt skoglig markforskning, undervisning och miljö- och naturvård.

Bara 45 år gammal fick Alf en cancerdiagnos och familjen trodde de skulle mista honom, men han blev frisk. Under alla år, genom både lätta och tunga stunder, har Inga-Lisa och Alf varit noga med att vårda sin kärlek, och alltid försökt hitta tid för varandra.

När guldbröllopsdagen närmade sig väcktes tanken om att förnya äktenskapslöftena.

– Vi har goda vänner som är katoliker som har gjort det, och vi tyckte det var en fin handling som vi kände att vi också ville göra.

Deras ena dotter bor i Kanada och skulle komma hem med sina barn till sommaren, så Inga-Lisa och Alf valde midsommardagen som sin dag för att förnya löftena, drygt 50 år efter bröllopet.

De har båda en kristen tro och är aktiva i Vallentuna församling, och det kändes därför naturligt att ceremonin skulle ske i kyrkan.

– Prästen hade aldrig varit med om något liknande, men hon satte ändå samman ett mycket fint program. Vi upprepade våra äktenskapslöften, och prästen höll ett tal om vad kärleken och äktenskapet innebär, berättar Inga-Lisa.

Deras tre barn, två av deras respektive och alla nio barnbarn var närvarande och satt i en ring runt Inga-Lisa och Alf i koret framme i kyrkan.

Efteråt hölls en middag i församlingsgården, där barnbarnen underhöll med sång, musik, dans och diktläsning.

Dagen därpå reste Inga-Lisa och Alf till en stuga i fjällen tillsammans med alla barnbarnen – utan föräldrar – och hade en härlig vecka tillsammans.

Inga-Lisa refererar till ett talesätt om att "äktenskapet handlar om att bli förälskad i samma person om och om igen".

– Så har det varit för oss. Att förnya våra löften blev en nytändning för oss, och dagen är också ett vackert minne.

Hon säger också att hon tror att hennes och Alfs olikheter har gjort att de har kompletterat varandra bra genom livet.

– Alf är lugn och eftertänksam, och jag är spontan och ofta för snabb att fatta beslut.

– Han är min trygghet, och den som håller mig kvar på jorden. Vi är väldigt glada och tacksamma för vårt liv tillsammans och för den familj vi har fått.

Parets nya löfte:

"Att vi vill fortsätta att älska varandra i nöd och lust, ´tills döden skiljer oss åt´."

**

MARGARETA OCH LASSE

De var förlovade i 28 år, innan Margareta slutligen friade till sin Lasse.

I somras gifte de sig.

– Det blev en nytändning för oss. Vi känner att vi har bundits ännu närmare varandra.

De träffades i början av 1980-talet när de studerade på högskolan. Margareta, som är några år äldre, hade redan varit gift och skilt sig en gång, och hon skojade inför Lasse och de andra vännerna om att hon inte tänkte gifta sig igen förrän – möjligen – om frieriet utfördes med 100 röda rosor och alla andra tänkbara romantiska attribut, och självklart av en man på knä.

Lasse skrattar vid minnet.

– Tyvärr är jag inte den mest romantiska mannen i världen... Så det blev aldrig något frieri.

En förlovning blev det i och för sig, det var i februari 1984 när paret väntade sitt första barn.

Sedan gick åren.

– Men så i år, när det var skottår, så tänkte jag att "nu passar jag på"! säger Margareta.

Hon bokade bord på en restaurang på skottdagen, och friade under middagen. Lasse blev enormt överraskad – men glad.

I största hemlighet planerade de sedan inför sitt bröllop. De bjöd hem sina två döttrar Åsa och Kaiza med respektive, och den 16 augusti sa de till dem att klä upp sig litegrann eftersom de bokat bort på en restaurang inne i Östersund.

Trots att de åkte bil i samlad trupp från hemmet några mil bort lyckades Lasse även slinka in på en blomsteraffär och hämta upp Margaretas brudbukett.

På torget utanför rådhuset satte Margareta på sig en vit spetsjacka över sin svarta klänning, och tog sin brudbukett i handen... Då förstod döttrarna vad som var på gång, och tårarna rann på dem av glädje.

Vigseln förrättades i rådhuset.

– Det är en pampig byggnad, och det blev en väldigt högtidlig känsla, säger Margareta.

Lasse hade med sig champagne och glas, och även lite risgryn som döttrarna och deras pojkvänner fick äran att kasta på de nygifta.

Hemma hade Margareta i hemlighet förberett för en festlig trerätters bröllopsmiddag.

Och Åsa och Kaiza hade snabbt ordnat en egen överraskning för sina föräldrar och köpt med sig rosor på väg hem från stan.

– När vi kom in i sovrummet och skulle lägga oss på natten var det rosenblad strött över hela rummet, och det brann massor av levande ljus där inne. Det var otroligt fint!

Både Lasse och Margareta tycker att det känns annorlunda att vara gifta, jämfört med tidigare.

– Det är en skön känsla att äntligen kunna säga "min man"! säger Margareta med ett skratt.

Och båda känner att de kommit varandra ännu närmare.

– Vi har vetat hela tiden att vi vill vara tillsammans tills vi dör, men nu känns det ännu mer bekräftat att det verkligen är vi två, säger Lasse.

Parets eget recept för att lyckas hålla kärleken vid liv i nästan 30 år är att jobba för den.

– Ett bra förhållande får du inte, det måste du arbeta för, säger Margareta.

– Man måste avsätta tid för varandra, och hitta balansen mellan att göra saker både tillsammans och på egen hand.

Parets nya löfte: "Att älska varandra i nöd och lust".

**

ANETTE OCH OLA

Efter 15 års äktenskap förnyade Anette och Ola Wallström sina löften vid en ceremoni på en brygga vid vattnet.

– Det var ett nytt avstamp för oss, säger Ola.

Bröllopet 1994 var stort och traditionellt, med familj och vänner samlade till en stor fest.

Åren gick, Anette och Ola fick två barn och livet rullade på.

Men inför den femtonde bröllopsdagen kände de att de ville göra något annorlunda. Barnen var på väg in i tonåren, och livet började ta en ny riktning.

– Vi behövdes ju fortfarande som föräldrar, men på ett annat sätt. Det blir mer egen tid och det kändes viktigt att reflektera kring hur vi ville att framtiden skulle se ut, säger Anette.

– Jag tror att det är lätt gjort att man glömmer bort tvåsamheten. Det är viktigt att vårda relationen.

Hon kontaktade en borgerlig vigselförrättare och pratade igenom möjligheten att förnya äktenskapslöftena. På dagen 15 år efter bröllopet reste Anette och Ola till en herrgård utanför Stockholm. Där - på en brygga vid vattnet - hölls en ceremoni.

– Det var bara vi två och vigselförrättaren. Det kändes viktigt att göra det på egen hand den här gången, säger Anette.

– Vigselförrättaren talade väldigt vackert och tänkvärt. Talet hon höll passade verkligen för det här tillfället. Det var genomtänkt och personligt.

På kvällen firade paret med en god middag på herrgården.

– Det var väldigt mysigt och kärleksfullt förstås. Men det som betydde mest den kvällen var känslan av att vi hade gjort ett nytt avstamp. Vi pratade om hur vi vill leva vårt liv, och hur vi vill ha det nu när barnen har blivit större, berättar Ola.

Anette och Ola köpte också nya ringar som en symbol för de förnyade löftena som de i dag bär tillsammans med sina vigselringar från 1994.

– Det kändes viktigt att markera att detta var något speciellt för oss genom de nya ringarna.

Parets nya löfte: "Nu testar vi i 15 år till."

**

BRÖLLOPSEXPERTEN:

Bröllopsexperten Anna Nordquist säger att trenden är tydlig:

– Allt fler par väljer att förnya sina löften. Det blir ett sätt att visa att kärleken består och hur viktig den är.

Det kan handla om allt från små, intima ceremonier till stora fester med alla vänner inbjudna.

– En del passar på när de är på en resa tillsammans, Thailand är vanligt. Andra vill göra det till en rejäl fest på hemmaplan. Det gemensamma är att det är en viktig symbolhandling för paren, oavsett vilken form man väljer, säger fest- och bröllopskoordinatorn Anna Nordquist på Bröllopspalatset i Degerfors, som är en av Sveriges största bröllopsbutiker.

– En trend jag ser är att många väljer att köpa fina, festliga kläder för det speciella tillfället. Kvinnorna väljer gärna ljusa färger, även om de flesta undviker helvitt om de bar det vid sitt bröllop.

– Jag vet också flera par som har gjort om sina vigselringar i samband med att de förnyat sina löften, och ändrat dem på något sätt som passar där de står i dag.

Anna Nordquist tror att trenden handlar om att par som håller ihop i dag är stolta över det, och vill markera detta genom löftesförnyelsen.

– Det känns härligt och fint, tycker jag. Många har det tufft i dag, med mycket stress, högt tempo och aktiviteter, och en del har det kanske också tuffare ekonomiskt i dag. Att man har hållit ihop ändå genom åren, och vill vårda sin kärlek, är ju verkligen värt att fira!