Längdskidåkare är utan tvivel de toppidrottare som har den största syreupptagningen, och därmed den bästa konditionen. Den slutsatsen har forskare kommit fram till vid ett flertal tillfällen.
Belastningen under längdåkning varierar från första till sista stavtaget och pulsen växlar i takt med den omväxlande terrängen. Upp för backar kräver det en hel del kraft för att få fart under skidorna. Hjärtat måste inte, som i till exempel löpning, bara förse benen med stora syremängder. Hela överkroppen måste också få sin del för att kunna bidra till framåtrörelsen.

Olika tekniker

Många längdskidåkare kommer nära maximal syreupptagning i en uppförsbacke. På toppen av backen är det en annan teknik som ändrar belastningen och ger tid för återhämtning. När man använder diagonaltekniken är det mest benen som belastas medan det under dubbeltag huvudsakligen är överkroppen.
Om man följer pulsen under ett längdåkningslopp kommer kurvan att vara taggig som ett sågblad. Det är svårt att uppnå en konstant belastning på hjärtat, det blir mer som en naturlig intervallträning. Den varierande belastningen bidrar till att göra långdskidåkning till en effektiv konditionsträning.

Två gånger i veckan

Som nybörjare på en låg konditionsnivå kan två-tre träningsturer i veckan vara tillräckligt för att uppleva en formförbättring. Inom loppet av en månad kommer tendensen att bli andfådd att falla, det fysiska överskottet att öka och tillfredsställelsen infinner sig.
Konditionsträning får mer och mer uppmärksamhet för de långsiktiga effekterna - att vi får ett starkare hjärta och reducerar risken för hjärt-kärlsjukdomar.
Vår energibalans blir bättre, så att vi lättare håller vikten och förebygger diabetes. Fettförbränningen förbättras, vi får ett bättre humör och bygger upp ett starkt immunförsvar. Forskningen tyder dessutom på att motion förebygger cancer, speciellt hormonrelaterad cancer.

Artikeln kommer från iform.se.