Ulrika Lorentzon, 62, är patientkoordinator på Sahlgrenska Universitetsjukhusets transplantationsklinik.
Det är Ulrika som håller kontakten med patienterna och deras anhöriga i väntan på ett nytt organ och tiden efteråt.
- Patienter som Birgitta gör att man orkar fortsätta, säger Ulrika Lorentzon, som av organisationen Livet som gåva fått 2009 års utmärkelse och blivit hedersmedlem.

Planterade träd

På måndagen planterade hon själva symbolen för livet, ett japanskt körsbärsträd, utanför Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Under ceremonin fanns Birgitta Månsson bland de inbjudna. Ett levande bevis för överlevnad mot alla odds.
De båda kvinnorna kramar om varandra vid mötet och man förstår att deras relation är något utöver det vanliga. Tala om livslång vänskap.

Blev peppad

- Utan Ulrika hade jag nog inte levt, konstaterar Birgitta Månsson.
- Det handlar inte bara om de nya organen, utan hennes sätt att peppa mig och familjen.
Det första organet, en njure, fick Birgitta Månsson för 41 år sedan.
Lördagen 24 oktober tänder hon och maken traditionsenligt ett ljus för att minnas just den dagen.
- Jag fick min pappas ena njure. Sedan dess har jag fått två njurar till.
2005 blev Birgitta riktigt dålig igen.
- Hjärtat strejkade och jag fick en ny hjärtklaff och en pacemaker.

Allvarliga biverkningar

Till detta har Birgitta Månsson haft allvarliga biverkningar av den medicineringen som ska förhindra att kroppen stöter bort nya organ.
Hur orkar man, med din bakgrund, vara så positiv?
- Jag är glad för varje dag jag lever. Livet är verkligen en gåva.