När han var mitt uppe i jobbet i finansbranschen såg han aldrig något alternativ. Han tog på sig kostymen på morgonen, pendlade
till city, lunchade med kul kollegor, var statusinriktad, blev glad över befordringar, och offrade gärna kvällar och helger för att jobba i kapp.
– Jag var som de flesta andra män: hade ett kul jobb, fick uppskattning, tackade ja till tyngre uppdrag. Kände mig oumbärlig och viktig.
Med lite distans kan han se medaljens baksida.
– Det var ett enormt hektiskt och stressigt liv, jag var superfokuserad på mitt arbete. Familjen fick anpassa sig till mig och mitt jobb. Jag hade noll koll på barnen och deras liv.

När Mickes chefsposition skulle breddas, för att också omfatta Köpenhamnskontoret, började han ifrågasätta sin livsstil.
– Hoppsan, vad kommer det här att innebära? tänkte jag. Jo, resor till Köpenhamn, fler nätter borta, och ännu mindre möjligheter att styra över min tid. Det var den första aha-upplevelsen. Jag minns att jag tänkte: ”Herregud, jag vet inte vilka astmamediciner min egen son har, men jag vet vilka dataprogram Köpenhamnskontoret ska installera.”
– En kväll när jag inte kunde somna sa jag till min fru, halvt på skämt, halvt på allvar: ”Jag kanske ska börja jobba i din firma?”.
Så småningom blev det en mer och mer seriös idé och vi började räkna på vad det skulle innebära ekonomiskt.
Samtidigt räknade de ut hur
många gånger Micke hämtat och lämnat på dagis de senaste fyra åren.
– Svaret blev tio. Det var som att få en klubba i huvudet. Vad håller jag på med? Vilken slags människa är jag? Vad har jag för prioriteringar? Vem tror jag att jag är? Där någonstans bestämde jag mig för att säga upp mig.

I december började Micke jobba i hustruns städbolag.
– Två dagar i veckan sköter jag administration och ekonomi. Resten av tiden rycker jag in och städar. Nu på vintern är det ganska tungt, jag tror att det blir lättare i sommar.
Micke jobbar ungefär fem timmar per dag. Han är aldrig trött i huvudet, däremot slut i kroppen.
– Folk kanske inte var så förvånade över att jag sa upp mig, men många, särskilt männen, tycker att det är konstigt att jag kunde hoppa av ett bra jobb för att börja städa. Själv har jag inte det där statustänkandet, så jag rycker bara på axlarna.
Familjen tycker att Micke har förändrats.
– De säger att jag visslar på morgonen, att jag inte är snäsig och irriterad, att jag har tålamod. Jag går gladeligen ut och åker snowracer på eftermiddagen. Tidigare tyckte jag att sånt var besvärligt. All energi gick åt till mitt jobb. På nätterna sover jag gott för första gången på många år.
Inte en sekund har han längtat tillbaka till finansvärlden.
– Att säga upp mig är det bästa jag har gjort. Mitt bästa val någonsin.
– Jag kommer aldrig mer i livet att kunna fatta ett lika bra och viktigt beslut.