Den snurrande mannen och den snurrande damen – varianterna har funnits i många år.
En del människor tycker att det snurrar medsols hela tiden, andra att det snurrar motsols. Och somliga tycker att figuren byter varv lite då och då.
På vissa håll har det förklarats med en kamp mellan höger och vänster hjärnhalva. Hur man tolkar rörelsen skulle alltså bero på om din högra eller vänstra hjärnhalva dominerar.
Vänster hjärnhalva: du tänker logiskt, är bra på detaljer, håller på fakta och är duktig på ord och språk.
Höger hjärnhalva: du är känslomänniska, ser allt i ett större perspektiv, är intresserad av filosofi och religion.
Enligt vissa teser skulle den som uppfattar att figuren snurrar medsols ha en dominerande höger hjärnhalva.
Expressen.se frågade två av landets ledande hjärn- och psykologiexperter för att reda ut begreppen: hjärnprofessorn Martin Ingvar vid Karolinska institutet och Lennart Högman, psykologie doktor och forskare vid Stockholms universitet.

"Populär metafor"

Båda avfärdar talet om att höger eller vänster hjärnhalva skulle avgöra hur du tycker att figuren snurrar.
– Det är en populär metafor för att man skulle ha olika delar av sin personlighet i olika hjärnhalvor. Det är en tankemodell vars påbyggnad har så låg precision att den saknar värde, säger Martin Ingvar som anser att den har samma vetenskapliga kvalitet som instruktionsboken till videon där hemma:
– Långrandiga, tråkiga och beskriver inte verkligheten på ett bra sätt.
Lennart Högman säger till Expressen:
– Jag tror inte tolkningen av rörelseriktning är beroende av hjärnhalvornas dominans och egenskaper. Tvetydiga bilder och rörelser är fenomen som historiskt sett ofta har övertolkats och på ett överdrivet sätt kopplats till till exempel personlighetsdrag.

"Hur vi fäster och flyttar blicken"

– Det finns visserligen skillnader mellan hjärnhalvornas sätt att bearbeta information, där höger hjärnhalva kan sägas vara inriktad på helheter och vänster hjärnhalva mer inriktad på detaljer. Det är dock troligare att upplevelsen av rörelseriktning i illustrationen handlar om sådant som hur vi fäster och flyttar på blicken, hur vi tolkar djup och rörelseeftereffekter – tendensen att vi ser motsatt rörelseriktning då vi har tittat en stund på en viss rörelse. Jag vill dock inte vara för kategorisk utan att ha gjort närmare studier.
Martin Ingvar säger att när man tolkar rörelser så tolkar man utifrån hur man t r o r att det är.
– Men stämmer det lite dåligt är det din förutfattade mening om hur det går som gör det.

"Lätt att ändra sig"

– Vissa personer har dessutom lätt att ändra sig. När de tittar på hur det snurrar, och det plötsligt var något som inte stämde, då börjar de lägga sin rörelsetolkning åt andra hållet. Det är så hjärnan är konstruerad – all tolkning av information är den tolkning som man kan göra, säger Marin Ingvar.
Han säger också:
– Det finns en del psykologer som säger att när man håller kvar sin tolkning skulle vara tecken på en eller annan personlighet, att man till exempel skulle vara mer flexibel om man uppfattar att figurens rörelse skiftar. Men jag tycker att den litteraturen är förhållandevis svag. Man kan inte se någon skillnad på personer som uppfattar figurens rörelse på olika sätt. Däremot finns det en variation i befolkningen hur man uppfattar det.
Hur uppfattar du själv den snurrande figuren?
– Jag ligger kvar ganska länge vid samma rörelse, säger Martin Ingvar.
Och hur uppfattar du figuren, Lennart Högman?
– Jag såg den snurra åt bara ett håll medan resten av min familj tyckte att den snurrade åt båda hållen, säger Lennart Högman som tror att det i hög grad beror på hur man väljer att fästa blicken.