I början av 90-talet, när Annie Duivens var i 16-17-års åldern började hennes problem med tårna. Första gången hon förstod att något var fel hade hon varit ute och rökt en cigarett. När hon kom in märkte hon att hennes ena tå var konstig. Den hade domnat och var helt vit.
– Det var i början av våren och jag var kanske inte ordentligt påklädd. Först trodde jag att det var någon typ av köldskada, säger Annie.
Men efter att ha pratat med bekanta och gjort lite andra efterforskningar förstod hon att hon hade drabbats av Raynauds fenomen.

Mer problem på våren

Annie sökte inte läkarvård för besvären, främst för att hon inte kände att de var så allvarliga att hon behövde medicin. Dessutom förstod hon att det inte fanns så mycket hjälp att få, utan att det bästa var att försöka hålla sig varm.
Allteftersom spred sig symtomen till fler tår och också till fingrarna, men hon tyckte ändå inte att besvären blev värre eftersom det oftast bara var ett par tår eller fingrar som blev vita åt gången. När Annie drabbas försöker hon bara få upp värmen genom att röra på fingrarna eller tårna eller genom att massera dem.
Hur ofta hon får symtom varierar, ibland dyker de bara upp ett par gånger om året.

– Det kommer faktiskt mer sällan på vintern, då klär jag mig bättre och är mer noga med att hålla mig varm. Jag får det oftare på våren eller till och med på sommaren när det blir kallt på kvällen och jag inte är klädd för kyla.

Sover med strumpor

På vintern är hon noga med hålla händer, fötter och huvud varma, hon försöker leva efter ordspråket att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Hon har bra skor, mössa och alltid varma tumvantar och inte handskar.
När hon är inomhus brukar händer och fötter hålla sig hyfsat varma, men om fötterna är kalla kan hon sova med strumpor på.

Annie har aldrig varit vanerökare utan mest feströkt, nuförtiden blir det väldigt sällan.
– Jag feströker bara ibland och det är nog tur, för annars hade min Raynauds säkert varit mycket värre. Nu är det mest bara något som jag har och som jag känner av ibland, säger Annie Duivens.