Vi svenskar tror att vi bor i världens bästa land, med världens bästa och mest jämlika vård.
Visst gör det ont när önskedrömmar brister. Men nu får det vara slut på självbedrägeriet.
Mammografi eller inte är i dag en fråga om klass. I områden med många utlandsfödda och låginkomsttagare missar nästan var tredje kvinna den livräddande undersökningen. Rosa bandets ambassadörer startar därför nu ett upprop om mammografi för ALLA kvinnor. Bättre information om mammografi och på flera språk. Kvälls- och helgöppna mottagningar. Ambulerande mammografibussar. Mammografiambassadörer i förorterna. Helkvinnliga mottagningar så troende kvinnor slipper bli undersökta av manlig personal.
- Det är ett missförstånd att vården behandlar alla på ett likvärdigt sätt. Vi kan inte fortsätta tro det, om det ska bli någon förändring, säger KI-forskaren Mats Lambe, som studerar jämställdheten i vården.
Genom hela vårdkedjan har fattiga kvinnor, utlandsfödda kvinnor och kvinnor med låg utbildning sämre chanser.
Det börjar redan vid mammografikontrollen. I invandrartäta låginkomstområdet Rosengård i Malmö, kommer 30 till 40 procent av kvinnorna inte till mammografiundersökningen. I medelklassomårdena Husie och Bunkeflo är det bara 15 till 20 procent av kvinnorna som uteblir.
Ett av skälen är att vården skickar ut kallelser skrivna på svenska till kvinnor som talar persiska, arabiska, tigrinja, swahili och kroatiska. Borde det inte vara ett grundkrav att man får en skriftlig kallelse på sitt eget språk? Och en muntlig kallelse om man inte kan läsa? Då har man åtminstone möjlighet att överväga om man vill göra undersökningen.
När kvinnorna väl kommer till vården har deras tumörer hunnit växa sig större. Ändå får de mindre ofta livräddande behandlingar som strålning och cellgift.Välbärgade, välutbildade och svenskfödda kvinnor får bättre bröstcancervård. Till stor del beror det säkert på att de är mer pålästa om sjukdomen och olika behandlingar och ställer krav på läkaren och sjukvården.
Det är skamligt att ansvaret för att få en god vård i så hög grad ska ligga på den cancersjuke själv - och stöttande anhöriga.
Egentligen skulle det räcka om sjukvården följde riktlinjerna för bröstcancervården - och behandlade ALLA cancersjuka kvinnor lika. Oavsett hudfärg, språk eller inkomst.
Men fram tills dess krävs massiv information - och stöd. Vi måste införa vårdlotsar för cancersjuka kvinnor. Lotsen är en klok medmänniska som talar det eget språket, berättar om behandlingar och mediciner och som följer med till doktorn om det behövs.
Vi kan inte fortsätta låtsas att vi har en jämlik vård och göra ingenting. Det kostar kvinnoliv.
