Nästan en miljon svenskar, 800 000, lider av artros, eller ledsvikt som det också kallas. Av alla svenskar över 50 år drabbas varannan. Det är alltså en gigantisk folksjukdom - som det satsas på tok för lite på.

Det är ingen överdrift att säga att forskningen varit eftersatt. Länge sågs artros som något man inte kunde göra något åt och få var intresserade av att forska om sjukdomen. Idag har det ljusnat lite på den fronten - men vägen är lång till ett botemedel.

Men sjukdomen kan behandlas och bromsas och smärtorna lindras, exempelvis med särskild träning och värkmedicin. Och ju förr man upptäcker sjukdomen desto bättre effekt har behandlingen.

Ändå går många drabbade med smärtor utan att få ordentlig hjälp. Anne Carlsson, ordförande i Reumatikerförbundet, utbrister "det är fan inte klokt, jag blir så förbannad" när hon försöker beskriva situationen. Hennes kritik är allvarlig och omfattande. Hon berättar bland annat att det kan vara svårt att bli trodd och få rätt diagnos, i synnerhet om man har ont på flera ställen. Att få remiss till ortoped kan vara knepigt. Väntetiden till den sista utvägen - operation - är lång i många landsting. Men vad värre är, det kan också vara svårt att få tillgång till den så oerhört viktiga sjukgymnastiken.

Bara ett väldigt litet antal sjuka får tillgång till särskild vård för personer med långvarig smärta, hjälp av ett multimodalt smärtteam med specialister som läkare, sjukgymnast och psykolog. Men dessa lyckliga få - som får den bästa och bevisat effektiva specialistvården - får ett bättre liv.

När sjukvården brister så gravt är det inte konstigt att många smärtdrabbade söker sig till alternativmedicinen. De söker hopp i dyra kosttillskott, naturläkemedel, magneter och hos healers, shamaner och naturläkare.

Det är sorgligt men begripligt att desperata människor med smärtor betalar dyrt för flumbehandlingar som har inga, marginella, eller totalt okända effekter. För även alternativmedicinska behandlingar kan ha biverkningar.

Ansvaret faller tungt på vårdmakthavarna. Det är dags att ta smärtan på allvar.