69 kilo borta med GI-nolll
När vågen i början av 80-talet visade på 106 kilo bestämde Sten Sture Skaldeman att det fick vara nog.
– Jag började få problem med att knyta skorna, det var jobbigt att röra sig och det var svårt att hitta byxor som passade. Jag började banta och köpte en massa böcker som handlade om att man skulle äta mycket kolhydrater och lite fett och motionera mera.
Han började äta kalorisnålt och fettsnålt, keso och rivna morötter var vanlig mat. Han gick ofta och la sig hungrig. Men inga ansträngningar hjälpte, i stället gick han upp i vikt.
– Jag bantade mig upp i vikt. I slutet av 90-talet vägde jag 146 kilo.
Gav upp och började storäta
Under hösten 2001 var Sten Sture Skaldeman i sämre form än någonsin. Han hade hjärtsvikt, dåligt blodtryck som gjorde att benen svullnade och var på väg att få diabetes. Det var lönlöst att fortsätta banta och i stället började han frossa i allt som han tidigare undvikit, som ägg och bacon, lamm-kotletter och entrecôte.
– Det blev nästan bara kött och fett, jag åt allt det förbjudna. Jag mådde jättegott och kunde lägga mig mätt.
Rasade i vikt
Efter ett par månader hade han, till sin egen förvåning, gått ner i vikt till 113 kilo. Då föddes hans viktminskningsstrategi, GI-noll. Han fortsatte att äta på samma sätt och gick under de närmsta åren ner 69 kilo. I dag är han 66 år och väger 86 kilo till sina 175 centimeter.
– Jag har tagit bort mina blodtrycksmediciner steg för steg, nu är alla mina värden jättebra. Jag har inte ens haft en riktig förkylning sedan jag började med GI-noll.
Passar främst överviktiga
Sten Sture Skaldeman menar att han hade ett stort metabolt syndrom som gjorde att han blev insulinresistent och då stängs fettförbränningen.
Han påpekar att hans metod, GI-noll, främst är till för dem som är rejält överviktiga och blodsockerkänsliga.
– Vi som har de här problemen kan inte äta enligt tallriksmodellen. Jag äter säkert mest mättat fett i hela landet men jag förbränner allt jag äter.
Av Elin Gunnarsson
elin.gunnarsson@expressen.se





