Flexiterian - ny trend i USAAnna Ottosson, dietist & författare.

Skriv ut Textstorlek:

Annika Sundbaum-Melin hade känt att något var fel i många år när hon tillslut fick diagnosen adhd. Foto: STEFAN SÖDERSTRÖM

Med adhd blir det enkla det svåra

På torsdagen sänder SVT dokumentären " Mitt huvud är en torktumlare" som handlar om adhd hos vuxna. En av dem som medverkar är journalisten Annika Sundbaum-Melin, 46, som fick diagnosen för två år sedan.
- Jag tror skammen och självföraktet över att inte klara av sin vardag och tillvaro är större hos kvinnor, säger hon till expressen.se.

I dokumentären får tittarna följa bandystjärnan Pelle Fosshaugs adhd-utredning. Dessutom medverkar Annika Sundbaum-Melin som fick diagnosen adhd 2006.
- Jag bad om att få bli utredd. Jag och närmaste familjen hade länge känt att någonting var fel, säger Annika Sundbaum-Melin.
I Annikas fall bestod svårigheterna främst i problem med att få i hop vardagen och de praktiska bestyren.
- Innan jag fick barn gjorde det ingenting om jag inte hade middagsmat hemma, jag kunde alltid poppa popcorn i stället. När man har barn fungerar det ju inte så. Jag kunde känna att få på ettåringen bävernylonoverallen och få i väg honom till dagis i tid var som att bestiga Mount Everest, säger Annika och beskriver det som att det enkla var det svåraste.
- Jag kunde inte förstå varför jag, som var duktig på mycket, inte kunde se till att vi hade mat hemma, betala räkningar i tid eller städa regelbundet. Jag hade ett starkt självförakt och en loserkänsla.

Svårt att sitta stilla

Dessutom hade Annika väldigt svårt att fokusera och sitta stilla.
- I skolan gick jag mest på lektioner som jag gillade som gympa, svenska, SO, religion- och var aktiv i Elevrådet. I övrigt kunde jag inte koncentrera mig. Jag gick aldrig gymnasiet och när jag skulle läsa in på Komvux i vuxen ålder var det likadant. Jag fick sluta för att jag inte klarade av att sitta i skolbänken, det var helt omöjligt.
Trots framgång i yrkeslivet och försök att " skärpa till sig", kom inte Annika tillrätta med sina problem. Att få diagnosen blev en vändpunkt- och en lättnad.
- Det var skönt, jag kunde förlåta mig själv för mycket. Dessutom började jag äta medicin, vilket har hjälpt en hel del och jag går också i familjeterapi, säger hon.

Varningssignaler

För de som undrar om de själva kan ha adhd räknar Annika upp några varningssignaler.
- Stark intensitet i känslor upp och ner, att tala och agera innan man tänker, svårigheter att sitta still ens i korta perioder, svårigheter att fokusera, depressioner och självförakt är tecken man bör ta på allvar säger hon.
För att avdramatisera adhd planerar Annika Sundbaum-Melin tillsammans med Pelle Fosshaug och Ylva Ginsberg som är överläkare i psykiatri att hålla föreläsningar om ämnet.

Av Anna Lindström
anna.lindström@expressen.se

Publicerat 4 september 2008

Uppdaterad 4 september 2008

Dela: (?)

Visa fler

Visa länk till artikeln

Translate

Spara

Skriv ut

Det finns 24 kommentarer på artikeln

Logga in och kommentera

Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Postat av

elvis.

53 den 5 sep 2008 kl 23:17
Hej! Jag heter Elvis och jag har ABC. Det betyder att jag fick en stämpel i pannan när jag var liten, en osynlig stämpel men i papprerna fullt synlig. Med mitt ABC så kan ingen ställa krav på mej. Och om jag är en brottsling, så? ABC förklarar allt. Mina föräldrar fick äntligen en förklaring, ingen ska anklaga föräldrar och myndigheter för nu har dom fått sitt enkla svar. Elvis har ABC! ,,,,,,,,,,,,,,,Hellejuha , alla blir befriade ifrån ansvar! Att barnpsykologer, kuratorer, "köper" detta dumma ressonemang, är oerhört beklagligt........ ABC eller ÅÄÖ, jag är helt övertygad om att dessa bokstavskombinationer är helt FEL.

Postat av

Loella

47 den 5 sep 2008 kl 21:19
Vesta: Det är därför jag inte använder ordet pannloben utan just prefrontal Cortex... för att det beskriver bättre var problematiken sitter.
Vad gäller djuren så sa jag inte att de inte hade någon, utan att det är de funktioner som styrs i den delen av hjärnan som skiljer oss mest åt från djuren...

Jag tror de neuropsykatriska funktionshindrena har funnits i alla tider - i alla kultur, men att I-ländernas sociala struktur ställer helt andra krav på vår exekutiva förmåga än vad det gjordes bara för 30-40 år sedan. Pga att allt fler människor får problem i sin vardag, så uppmärksammas de här diagnoserna så mycket mer - och med uppmärksamheten så kommer också mer forskning. Alltså har vi blivit duktigare på att upptäcka dem - samtidigt som de blivit alltmer synliga hos de drabbade.
Någon sjukdom skulle jag inte våga mig på att säga att detta är... utan det är precis som det benämns: ett neuropsykiatriskt funktionshinder.

Postat av

Loella

47 den 5 sep 2008 kl 21:09
Elvis: Det du helt missar i ditt dizzande av de neuropsykiatriska diagnoserna är att de är biologiska. De går att påvisa genom att avläsa förändringar i den del av hjärnan som heter "prefrontal cortex" - och som är ca 30% av hjärnan. Prefrontal cortex styr våra sensoriska och motoriska processer - och där sitter också vårt emotionella centra som styr det vi i dagligt tal kallar empati och samvete. Prefrontal Cortex anses vara den del av hjärnan som mest skiljer oss åt från djuren.
Att få en diagnos innebär INTE att människor runt omkring friskriver sig från ansvar - utan att personen med funktionsnedsättningen uppmärksammas och därigenom kan få adekvat stöd och hjälp.
De allra flesta som får sina diagnoser är inte kränkta utan lättade.
Om du anser att det är en "stämpel" så är det inte de - utan du som har problem med deras diagnoser... eller hur?

Postat av

lsvensson

42 den 5 sep 2008 kl 21:05
Slippa undan ansvar? Jag TAR ansvar genom att grabba tag i all den hjälp jag kan ge min son! Han mår så mycket bättre nu än han hade gjort om jag satt på skygglappar och inte tagit mitt ansvar som förälder. Min son är fantastisk, och han förtjänar det bästa. Människor som haft svårt med nya diagnoser har funnits i alla tider, innan MS var en faktisk diagnos ansågs dessa patienter vara psykiskt instabila och inbillningssjuka, kan man tänka sej! Vi vet alla nu att så inte är fallet. Efter års noggranna utredningar har han fått diagnosen ADD, och får hjälp från många håll. Han mår så mycket bättre! Han har också motoriska svårigheter såväl som sociala, och dessa kan jag nu fokusera på i vardagen så han får samma chans som alla andra i samhället.

Postat av

lsvensson

42 den 5 sep 2008 kl 17:26
Slippa undan ansvar? Jag TAR ansvar genom att grabba tag i all den hjälp jag kan ge min son! Han mår så mycket bättre nu än han hade gjort om jag satt på skygglappar och inte tagit mitt ansvar som förälder. Min son är fantastisk, och han förtjänar det bästa. Människor som haft svårt med nya diagnoser har funnits i alla tider, innan MS var en faktisk diagnos ansågs dessa patienter vara psykiskt instabila och inbillningssjuka, kan man tänka sej! Vi vet alla nu att så inte är fallet. Efter års noggranna utredningar har han fått diagnosen ADD, och får hjälp från många håll. Han mår så mycket bättre! Han har också motoriska svårigheter såväl som sociala, och dessa kan jag nu fokusera på i vardagen så han får samma chans som alla andra i samhället.

Postat av

Rufus Cade

2 den 5 sep 2008 kl 13:53
Nu är jag medvetet provokativ, MEN...

Nästan alla känner en eller flera som fått eller är på väg att få en bokstavsdiagnos. Kan det inte vara så att även detta är ett "normaltillstånd"? Inte sjukt, bara avvikande?

Att dessa människor behöver hjälp med en del saker står bortom allt tvivel, så misstolka mig inte på den punkten.

Men min poäng är att iom att det är ett "normaltillstånd", så borde det vara upp till oss som medmänniskor att hjälpa till och inte uteslutande samhällets ansvar.

Eller är det som en förkylning - sjukdom, men väldigt vanligt?

Postat av

Cool McCool

40 den 5 sep 2008 kl 11:02
Den här Annika Sundbaum-Melin hoppar på allting bara för att synas och göra reklam för sig själv och sina "föreläsningar" (gå inte dit och kasta bort era pengar), och som vanligt vinklar hon ALLTID saker till kvinnans favör... ja, det är KVINNOR som drabbas mest, inte män, KVINNOR, ja, vi KVINNOR... tyck synd om oss KVINNOR, för vi alltid råkar ut för allt. Är så trött på den här patetiska människan, tack och lov skriver hon inte för någon stor tidning längre

Postat av

vesta

den 5 sep 2008 kl 10:01
Loella: prefrontal cortex heter "främre hjärnbarken" på svenska eller frontallob eller pannlob. Alla däggdjur har en hjärnbark. Olika delar av hjärnbarken gör olika saker, det finns listor på internet. Motoriska och sensoriska processer styrs inte av pannloben, utan av ett område bakom den.

Postat av

Loella

47 den 5 sep 2008 kl 07:41
Elvis: Det du helt missar i ditt dizzande av de neuropsykiatriska diagnoserna är att de är biologiska. De går att påvisa genom att avläsa förändringar i den del av hjärnan som heter "prefrontal cortex" - och som är ca 30% av hjärnan. Prefrontal cortex styr våra sensoriska och motoriska processer - och där sitter också vårt emotionella centra som styr det vi i dagligt tal kallar empati och samvete. Prefrontal Cortex anses vara den del av hjärnan som mest skiljer oss åt från djuren.
Att få en diagnos innebär INTE att människor runt omkring friskriver sig från ansvar - utan att personen med funktionsnedsättningen uppmärksammas och därigenom kan få adekvat stöd och hjälp.
De allra flesta som får sina diagnoser är inte kränkta utan lättade.
Om du anser att det är en "stämpel" så är det inte de - utan du som har problem med deras diagnoser... eller hur?

Postat av

*Sollen*

109 den 5 sep 2008 kl 01:02
Så snälla några av er sluta döm och ta reda på fakta, säkert finns sjuk dommen även i er närhet, en dag kanske ni får egna som lider av adhd och när jag använder det ordet menar jag verkligen att man lider många många år.'Idag finns det så många vuxna som står i kö för utredning så det är skrämmande..Du ska inte vräka ur di något du inte själv drabbats av utan vara tacksam att du undkommit detta helvete som adhd kan vara..Jag begriper inte att det alltid ska vara negativa saker från er? klarar ni inte av annat? hur orkar ni undrar jag bara....positiv ärunderbar känsla och borde vara lätt för alla er utan ADHD,,Ge upp och tänk vuxet....