- Inget jag drömde om när jag gick ur grundskolan 1975, ha, ha.

Glenn skrattar ofta och gärna med tillägget "Ha d gott" vilket också är titeln på hans senaste bok.

Samtidigt läser vi underrubriken: "Konsten att bita ihop och komma igen".

- Jag har haft mina motgångar, erkänner han.

Låt oss börja med din allsvenska debut för IFK Göteborg?

- Jaså, jag trodde att den var glömd och preskriberad. Jovars, det kunde ha börjat bättre. Jag orsakade en straffspark åt Norrköping redan efter 55 sekunder spel. Fällde Janne Svensson eftersom jag kom för sent. Matchen bjöd på tre straffsparkar till utan att jag var inblandad i någon mer. Domaren tvingades bryta på grund av skada och ena linjemannen dömde ut tre av straffarna. Det var helt klart ett minne för livet.

Pluggade till elektriker

Du var endast 19 år, då i maj 1979?

- Ung och grön. Tur att man omgav sig av många som stöttade. Vår nye tränare, Sven-Göran Eriksson, sa inte ett ord. Men mittbackskompisen Conny Karlsson kom fram direkt.

- Du, efter detta kan allt bara bli till det bättre...

Vad sa pappa Kurt?

- Ingenting negativt i alla fall. Han har alltid stöttat mig.

Glenn Hysén grävde aldrig ner sig i källaren efter debutfadäsen.

Karriären tog i stället fart i en rasande fart med dubbla Uefa-cuptitlar med Blåvitt, 68 landskamper, utlandsspel i storklubbar som PSV Eindhoven (1983-85), Fiorentina (1987-89) och Liverpool (1989-92).

Fast egentligen ville du bli ­elektriker?

- Ville och ville. Jag gick eltekniska linjen på gymnasiet och fick en praktikplats hos Emil Lundgrens el tack vare farsan. Det var väldigt lärorikt, men ingenting jag tänkte syssla med resten av livet.

Lärorikt...!?

- Vi åkte runt på sjukhus och sjukhem och gjorde service. Nya människor och möten varje dag. Man träffade likasinnade och tjötade på fikarasterna. Det var rörmokare, målare, snickare och grovjobbare. Alla hade alltid någonting att berätta.

Ville bli brandman

Varför slutade du som elektriker?

- PSV Eindhoven i Holland erbjöd mig en chans att spela fotboll på ­heltid.

Om du inte hade nappat?

- Då hade jag förhoppningsvis blivit brandman. Jag sökte två gånger, men det sket sig. Vid första tillfället för att jag var tvungen att inställa mig till en landskamp mot Västtyskland. Jag bad om ledigt en dag, men blev nekad. Den andra gången var det anställningsstopp inom brandförsvaret.

Vad många inte känner till om Glenn Hysén är att han är tvilling.

Förvisso född i Skorpionens tecken (30 oktober) - men storebror till Carina.

- Mycket viktigt att jag såg dagens ljus tio minuter före syrran, påpekar Glenn.

Är ni lika tajta som man förväntas tro om tvillingar?

- Vi står för två helt olika identiteter. Vi bor numera 200 meter från varandra, men inte mer än att vi är jättebra kompisar och snackas vid ett par gånger i veckan. Kännetecknet är väl att vi är lika lugna och ­sansade.

Ursäkta...!?

- När det bränner till alltså. Vi kan lägga band på oss, menar jag.

Även du som tycks hamna i fokus och på löpsedlar mest varannan vecka?

- Ingenting jag valt själv. Det tycks bara bli så. I mitt fall gäller enbart att gilla läget.

Nu ska du krönikera i GT varje fredag?

- Spännande mitt i allt informationsflöde som pågår. Jag har till och med klivit in i sociala medier och lärt mig en massa nytt på senare tid. Fast det var först för ett år sedan jag började betala mina räkningar via internet. Nu är jag med på både ­twitter och facebook.

"Inget jag är stolt över"

Du har hemligt telefonnummer - men får knappast vara i fred?

- Mellan tummen och pekfingret rör det sig om 30 samtal varje dag och lika många sms. Men det där tillhör den nya livsstilen på något sätt.

Någonting du ångrar utöver allt du berättat i din senaste bok?

- Återkommer till mina två skilsmässor. Det är inget jag är stolt över. Men jag vill påstå att jag idag har bra relationer med mina förra fruar. Det känns gött.

Hur är hälsan?

- Alldeles utmärkt. Undantaget matchvikten på hundra pannor. Det är tio kilo för mycket. Jag tränar hemma. Med hantlar, gör armhävningar och situps. Däremot är det inte min grej att gå på gym eller att springa i Skatås tre dagar i veckan.

- Det är lättare att kliva ner från 150 till 110 kilo än att plocka bort de där tio...

Alkoholen?

- Under kontroll till skillnad mot för några år sedan. Jag ligger väl i ett skikt mellan nykterist och alkoholist, som de flesta andra. Jag gillar att ta några bira på lokala puben när det exempelvis är tv-matcher. Jag dricker absolut inte varje dag i veckan.

Hur duktig är du på att laga mat?

- Totalt oduglig. Kan givetvis koka och steka ägg, och fräsa upp pyttipanna. Men mest köper jag hem färdig­mat. Ibland äter jag ute, men ­aldrig ensam.

Hur gick lanseringen av nya boken i tisdags?

- Det var en tuff dag i Stockholm från sex på morgonen till nio på ­kvällen. Tv-soffor och annat, ha, ha. Det verkar i nuläget som att den här boken säljer bättre än min förra "Hyss och allvar". Den handlade mest om fotboll.

Alla dina landskamper då?

- Okej, då. Det gav två guldbollar 1983 och 1988. Många snackar om den där hjältematchen på Wembley mot England. Men för egen del står 3-0-segern i Neapel borta mot Italien som då var världsmästare lika högt i kurs.

Ditt tråkigaste minne?

- Hur kul tror du det var att ligga hemma i Göteborg med vattkoppor när vi mötte Barcelona i Europa­cupen (semifinal) 1986!? Det var Tommy Holmgrens son, Daniel, som smittade mig vid ett besök på Kamratgården.

"Bort med alla p-böter"

Du och dottern Annie ska vara med i nya tv-serien "Fridlyst" om några veckor?

- Vi var i Tanzania. Jösses, vilken upplevelse. Temat var tjuvskytte av elefanter. Mer än så avslöjar jag inte.

Till sist apropå din roll som GT-­krönikör - om du fick bestämma över Göteborg en dag?

- Bort med alla p-böter när folk inte parkerar medvetet fel och stör trafiken. Man behöver inte leta syndabockar. Dessutom vill jag skärpa behandlingen av brottslingar. Kanske inte ska ses om en lokal fråga, men nog skjuts det för mycket i stan. Men det tänker jag återkomma till.