Fritidsgården Mixgården i Hammarkullen i Göteborg har flera gånger lovordats för sitt lyckade arbete med ungdomar.
Varje dag besöks Mixgården av i genomsnitt 70 ungdomar, och verksamheten blomstrar.
För två år sedan kom forskarna Pia Andersson och Thomas Jordan från Göteborgs universitet ut med sin studie av just Mixgården.
De kom fram till att det finns starka argument som talar för att Mixgårdens verksamhet har stora samhällsbyggande och brottsförebyggande effekter.
Men nu behöver kommunerna spara och som brukligt är dras pengar i första hand från fritidsgårdarna.
Eftersom fritidsgårdar inte är en lagtvungen verksamhet är det enkelt att som första åtgärd strypa tillgångarna till just den verksamheten.
Det här är inget nytt påfund. I ekonomiska kristider brukar fritidsgårdarna få packa ihop.
Efter 90-talskrisen försvann över 200 stycken.
Uppenbart verkar det som att det ser väldigt bra ut i budgeten om fritidsgårdarna får mindre pengar, men frågan är hur bra det verkliga resultatet blir.
I år ska 1,5 miljoner kronor sparas på fritidsgårdarna i Lärjedalens stadsdelsförvaltning där Mixgården ingår.
Detta går även ut över fritidsgårdarna i Bergum och Hjällbo.
Det som omedelbart sker är att alla tre gårdar blir av med sina timledare.
Det kanske inte låter så märkvärdigt, men timledarna är en stor del av verksamheten. På Mixgården har timledarna i många år varit del av en medveten strategi.
Timledarna själva är tidigare besökare som växt upp och nu ägnar sig åt att exempelvis leda andra unga i fotboll, dans eller musik.
Timledarna ska fungera som positiva förebilder för ungdomarna, men nu försvinner de från gårdarna helt och hållet.
En annan konsekvens av sparandet är att gårdarna tvingas stänga under juli månad, och på Mixgården får man lägga ner ett planerat solidaritetsprojekt som skulle engagera 24 ungdomar.
Håkan Stattin och Nikolaus Kou-takis vid Örebro universitet har i sin forskning funnit att ungdomar med någon typ av sociala problem i högre grad än andra söker sig till fritidsgårdar.
När resurserna dras ner och samhället inte har något att erbjuda, vad kommer dessa unga då att hitta för alternativ?
Besparingen är värd en bråkdel av vad kostnaden för konsekvenserna kan komma att bli.
En person som hemfaller åt det kriminella alternativet kostar samhället miljoner.
I det stora hela är dessa 1,5 miljoner inte mycket pengar, men ack så värdefulla.
Lärjedalen är på intet sätt unikt. Neddragningarna av fritidsgårdar pågår i hela landet.
Detta talar helt emot regeringens ungdomspolitik. Målet för den är att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd, och att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till inflytande.
Om de målen ska uppnås måste fritidsgårdarna prioriteras.
Ekvationen borde inte vara så svår för politikerna - satsa på ungdomarna och brottsförebyggande arbete så sparar vi både pengar och mänskligt lidande i andra änden.
