"En touch av Taube" handlar om en storslagen satsning med, oftast, Evert Taubes musik i centrum. Freddie Wadling är den uppfriskande udda fågeln bland de drillande skönsångarna Helen Sjöholm och Fredrik Lycke. De sistnämnda drar förvisso ett tungt lass som publikfriare och är de som, tillsammans med dirigent Josef Rhedin, får sköta konferencierskapet.
Den hukande Freddie Wadling, placerad på några lådor i den lätt brygglika scenografi som ska ge en känsla av saltstänk, är den som får det att gnissla, dofta och smärta en smula.

Mustig melodi

Han har bjudit in Procol Harums "A salty dog", en mustigt dramatisk melodi där Freddie Wadlings röst kämpar mot operans kör och orkester. Han gör också sina egna "Ships" och "The shifting of the sands", där den sistnämnda görs i duett med Helen Sjöholm.
Jo, det finns moment i "En touch av Taube" där Freddie Wadling kämpar med en musikalisk tvångströja. Men hans naivistiska sprängkraft fångar ändå essensen i melodierna.

Klingande röst

Helen Sjöholm besitter också den där speciella förmågan att sjunga direkt ur hjärtat. Hennes rent klingande röst är kraftfull, inkännande och rörande. Fredrik Lycke är en stabil musikal- och operettsångare med om inte en touch av Taube så ett släktskap med Tommy Körberg.
Han har bredd och kunnande - och dessutom humor. Hans "Den lycklige nudisten", där han visslande och sjungande tar av sig plagg för plagg intill bara mässing, är faktiskt riktigt kul.
Noterbart är också Göteborgsoperans debuterande barnkör, som med kraft och oförfalskad energi charmar rejält.

Frisk satsning

"En touch av Taube" är en frisk satsning. Måhända med aningen överlastade och stelbenta arrangemang ibland. Men ändå ett musikaliskt möte med mersmak.