Alhassan "Crespo" Kamara. Foto: HENRIK JANSSONAlhassan "Crespo" Kamara. Foto: HENRIK JANSSON
Alhassan "Crespo" Kamara. Foto: HENRIK JANSSON
GT:s Stefan Nilsson träffar Alhassan Kamara. Foto: HENRIK JANSSONGT:s Stefan Nilsson träffar Alhassan Kamara. Foto: HENRIK JANSSON
GT:s Stefan Nilsson träffar Alhassan Kamara. Foto: HENRIK JANSSON
Omslaget till boken "Crespo – en resa i fotbollens tecken" Foto: VOTUM FÖRLAGOmslaget till boken "Crespo – en resa i fotbollens tecken" Foto: VOTUM FÖRLAG
Omslaget till boken "Crespo – en resa i fotbollens tecken" Foto: VOTUM FÖRLAG
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅNFoto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN
 Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

"Jag ville dö – få slut på mina mardrömmar"

Publicerad

GÖTEBORG. Alhassan ”Crespo” Kamara, 24, är en fruktad anfallare i allsvenska Häcken.

Han har tidigare inte velat prata om sin uppväxt i inbördeskrigets Sierra Leone.

Men i boken ”En resa i fotbollens tecken” väljer Crespo nu att berätta hur han såg grannar mördas, hur kroppsdelar höggs av på pojkar och flickor och hur lik lastade på en lastbil tippades av i området där han bodde.

– Jag ville bara dö. Men nu är jag så tacksam att fotbollen tog mig till Sverige, säger han.

 

LÄS ETT UTDRAG UR BOKEN HÄR

Häckens A-lagsspelare har tränat på förmiddagen.

Alhassan Kamara, som aldrig kallas för något annat än Crespo av de som känner honom, har precis ätit lunch på Häckens träningsanläggning Gothia Park.

Vi sätter oss i ett rum med utsikt över hans arbetsplats, de gulgröna gräsmattor som snart blir enbart gröna.

Det är Crespos skicklighet på fotbollsplanerna som gör att han nu kan sitta och prata med en journalist i det rika landet Sverige istället för att leva kvar i fattigdomen i Sierra Leones huvudstad Freetown.

– Jag har fotbollen att tacka för allt, säger Crespo och ler stort.

Som alltid pratar han svenska. Det lärde han sig när han bodde i Örebro, där han spelade innan han förra året kom till Häcken.

Crespo har aldrig långt till ett leende.Foto: HENRIK JANSSON

När man ser Crespos bländande leende och hör hans bubblande skratt är det svårt att föreställa sig det helvete han upplevde under några år av sin uppväxt.

Killen som sitter framför mig och ler och säger att han vill lära sig göteborgska har sett saker som ingen ska behöva se. 

Rebellerna radade upp alla

Gamar som sliter i kroppar och kroppsdelar. En grannpojke som satt mellan sina skjutna föräldrar innan han själv föll för nästa kula. 

Rebeller som tvingar ut alla i grannskapet och radar upp dem och sen väljer slumpmässigt vilka som ska skjutas just då.

Exemplen är många fler.

– När jag nu väljer att berätta min historia i boken är det första gången. Jag vill inte att folk bara känner mig som fotbollsspelare, jag vill att de ska känna även den person jag är utanför fotbollen, säger han.

Den som skrivit ned Crespos historia är Rickard Pauly, gymnasieläraren som lyssnade på honom i en skola i Örebro och sedan tog kontakt för att han tyckte att det var värt att skriva ner vad Crespo hade att berätta.

Nu kan flickvännen hans story

De började träffas regelbundet. Crespo berättade, Rickard antecknade och boken växte fram.

– Då hade jag inte ens berättat hela min historia för Pernilla. Varje gång jag började berätta för henne kom tårarna. Jag bara stoppade. Och när jag började berätta för Rickard slutade han skriva och så kom tårarna.

– Men efter att jag börjat prata med Rickard insåg jag att jag måste gå hem och berätta hela historien även för Pernilla.

Pernilla, det är sambon som skickade en vänförfrågan via Facebook under tiden Crespo spelade i AIK och bodde i Solna. Chattandet ledde så småningom till kärlek och sedan flera år tillbaka bor de tillsammans.

Hon kan nu Alhassan Kamaras story.

Föräldrarna höll om sina barn

Han hade precis fyllt sex år när rebellerna kom till de fattiga områdena i Freetown där han bodde med sin familj.

Redan då älskade han fotbollen. Han spelade så mycket han kunde, framförallt med storebror Fodi, under flera år hans stora förebild. Storebrorsan fick namnet ”Big Crespo” efter den argentinske stjärnan Hernan Crespo och drömde om en framtid som fotbollsspelare i Europa.

När de en dag kom hem efter fotbollen hade allt förändrats. Föräldrarna sa att de skulle stanna inne resten av dagen, på natten kom den första rebellattacken mot området.

Alhassan "Crespo" Kamara på träningsplanen utanför nationalstadion i Freetown året innan han flyttade till Sverige.Foto: MATT&ALAN

Pappa Hassan och mamma Zainab höll om sina barn genom den skräckfyllda natten.

Nästa dags upplevelser beskrivs i början av boken:

”Överallt låg det döda kroppar och flera gamar satt och slet med sina starka näbbar i liken, det var svårt för mig att ta in.”

Det var början på en fruktansvärd tid som skulle pågå med olika intensitet i flera år.

– Tills nu har jag alltid haft känslan att det är jobbigt att prata om det. Efter att vi började med boken blev det lättare, säger han.

”Jag ville dö först”

Vad var det värsta under kriget?

– Det värsta var att överleva. Jag ville bara dö.

Crespo tystnar. Han samlar sig och fortsätter:

– Jag ville dö först för att slippa se fler människor dö och skadas runt omkring mig. Jag ville få slut på mina mardrömmar, ville inte fortsätta leva i skräck för rebeller och barnsoldater som drog runt på gatorna.

Men kriget tog slut. Och då försvann hans dödslängtan.

– Nu är jag bara tacksam att jag överlevde. Skräcken tog slut när det började kännas säkert hemma. Nu brukar jag inte ha svårt att sova. När jag lägger mig och tänker igenom det är jag bara tacksam att jag har Pernilla och att jag har fått en familj till med Pernilla och hennes mamma som hjälper mig utanför fotbollen, säger han och bjuder på ett av sina stora leenden.

Crespo firar sitt mål Norrköping i söndags tillsammans med Nasiru Mohammed.Foto: GUDMUND SVANSSON

Engagerar sig för unga killar

Men han påminns då och då här i Sverige om uppväxten.

– Jag tänker på min bakgrund varje gång jag ser andra som kommit hit, speciellt dom som flyr från krig. Om jag hade fått chansen att fly till Sverige när jag 13 år och fått chansen att utbilda mig och bli någonting skulle jag varit jätteglad. Men jag tänker också på de som inte får stanna. Om jag kommit hit som väldigt ung och inte haft någon familj eller något socialt sammanhang att återvända till hade det varit väldigt, väldigt svårt, säger han.

Crespos bakgrund gör att han engagerar sig för unga killar som kommit till Sverige.

– Efter träningarna åker jag ofta till fritidsgården i Biskopsgården och hänger med killarna. Vi spelar Fifa och snackar. Ibland ser vi på film och käkar popcorn. Dom behöver få reda på vad dom kan göra för Sverige, inte bara tänka på vad Sverige kan göra för dom. För mig är det väldigt viktigt att gå dit som medmänniska, inte som fotbollsspelare, säger han.

”Big Crespo” upptäcktes tidigt

Häcken-anfallaren är också med i ett mentorsprojekt.

– Jag jobbar med en 15-årig kille, som spelar fotboll på Hisingen. Jag följer honom där han bor i Biskopsgården, går på hans träningar. Ibland ringer jag bara och frågar om allt är bra, om vi ska spela Fifa eller ta en fika. När jag sökte till projektet blev vi matchade med varandra på grund av vårt stora fotbollsintresse, berättar Alhassan Kamara.

Det var fotbollen som tog Crespo ur fattigdomen och ut i världen.

Hans bror ”Big Crespo” upptäcktes tidigt och blev områdets stora fotbollshjälte. När han fick chansen att flytta till Sverige och spela fotboll blev Alhassans lust att följa i storebrors fotspår ännu större.

Alhassan "Crespo" Kamara utanför ett omklädningsrum i Freetown medan han fortfarande bodde kvar i Sierra Leone.Foto: MATT&ALAN

Men när möjligheten 2011 dök upp för Crespo att flytta till Sverige och spela för Boden i division ett hade storebror redan flyttat hem till Sierra Leone igen. Fotbollskarriären hade misslyckats, via en tid på ett flyktingläger i Norge hade han återvänt.

– Min bror var den stora talangen, jag förstod inte varför han inte lyckades. Men jag blev ännu mer besluten att klara det, säger Alhassan.

Gick ofta hungrig

I Sierra Leone var han van vid att ofta gå hungrig. När han kom till Sverige möttes han av en helt annan verklighet, han ramlade rakt in i prylsamhället.

– Precis när jag kom hit hörde jag folk säga ”shit, jag har ingen ny telefon, det finns Iphone sju men jag har bara en fyra”. Jag hade fått min första telefon, hade precis använt en dator för första gången. Jag tyckte att en del som det klagades på var väldigt konstigt, säger han.

Hela tiden stöter han på massor av kulturkrockar. Med Pernilla har han haft åtskilliga samtal om skillnaderna under deras respektive uppväxt i olika världar.

– Pernilla har berättat för mig att när hon gick i skolan och dom slängde mat sa dom att dom skulle spara den och ge den till barnen i Afrika. När hon första gången kom med mig till Sierra Leone insåg hon att det som varit ett skämt hemma i Sverige var något som folk på riktigt går igenom i Afrika, ibland finns det ingen mat, säger han.

– En annan sak som hon reagerade på vid första besöket var hur glada alla var. Trots fattigdomen, trots att många ofta knappt har något att äta. Ändå finns glädjen. Det är svårt för besökare att förstå.

Köpte en bil till pappa

Crespo lyckades så bra i Boden att han blev värvad av AIK. Han fick ett kontrakt som blev beviset för att hans dröm höll på att lyckas. 

Crespo trivs med livet som fotbollsproffs i Sverige.Foto: HENRIK JANSSON

Svenskfödda killar som börjar tjäna stora pengar utomlands, som fotbolls- eller hockeyspelare, brukar direkt köpa en stor klocka och en Porsche eller Ferrari.

Hade du inga sådana drömmar när du började tjäna pengar?

– Vad jag ska jag med en fet klocka till, säger han och visar den tomma handleden. Jag förstår ju inte ens tid, ha-ha. Det är först här i Sverige som jag förstått att det är viktigt att komma i tid. En Rolex kostar hundratusen kronor. En bra tomt i Sierra Leone kostade lika mycket. Och det har jag köpt till mina föräldrar.

Men ville du inte skaffa en sportbil?

– Jo, jag köpte en begagnad Porsche Cayenne. Men den skickade jag till pappa i Sierra Leone. Han har kört lastbil i många år och jag tyckte det var roligt att han kunde köra Porsche i Freetown. Visst vill jag köpa grejor, men i första hand till mina föräldrar. Det är ju deras förtjänst att jag är här. Jag vill att dom ska bo bra och köra en fin bil, säger han.

Tottenham hörde av sig

Crespo lyckades inte som förväntat i AIK. Han blev i stället utlånad till Örebro, där det gick så bra att AIK tog tillbaka honom 2013.

Men redan samma år var han tillbaka i Örebro och var med att skjuta upp laget i allsvenskan. 2014 gjorde han 14 mål i allsvenskan och fotbollsvärlden låg öppen.

Det fanns intresse från Holland och Frankrike. Grekiska Panathinaikos, CSKA Moskva och Tottenham hörde av sig. Och han åkte till och med till spanska Malaga och träffade klubben där.

Inget blev dock konkret, men Crespo gick in i 2015 års försäsong med stort självförtroende. 

Men det blev ingen allsvensk match med Örebro det året. Skador förstörde hela säsongen.

Han upplevde ett nytt mörker. Naturligtvis inte i närheten av vad han var med om när han växte upp.

Två saker är viktiga i Sverige

Men deppandet ledde till helt nya insikter och aktiviteter.

– När jag inte kunde spela fotboll bestämde jag mig för att läsa svenska på SFI (svenska för invandrare). Jag insåg att jag behövde lära mig språket och tog chansen att lägga ner tiden när jag hade den, säger han.

Under matchen mot Sundsvall 16 april drog Kamara av sig matchtröjan och visade en hyllning till offren för terrorattacken i Stockholm.Foto: PÄR OLERT

Efter att ha lärt sig svenska är det en av de saker han trycker på när han pratar med nyanlända och andra invandrare.

– Det finns två saker som är viktigt för att komma in i den svenska kulturen och samhället. Språket och respekten för att det är viktigt med tid här i Sverige. Har man det är det lätt att komma in, säger han.

När han pratar om svenskars fixering vid att komma i tid skrattar han.

– När jag växte upp och bodde i Sierra Leone var det ingen som brydde sig. Besökare kunde fråga: ”När kommer bussen?”. Vi svarade: ”Den kommer när den kommer”. Några timmar hit eller dit spelade ingen roll, om det hände nästa dag eller nästa år hade heller ingen betydelse, säger han.

– Ibland saknar jag livet i Afrika. Där vaknade jag och tänkte inte på vad som skulle hända om en månad. Jag ville bara vara lycklig just då.

Viktigt att ställa upp för andra människor

Crespo, som i juli förra året bytte Örebro mot Häcken för att få en nystart i fotbollskarriären, har bott i Sverige i sex år.

Men han återvänder regelbundet till Sierra Leone, helst i sällskap med Pernilla.

– Vi bor hemma i familjens hus. Pernilla och jag har bott tillsammans i det rum som jag växte upp i. Nu förstår hon bättre vem jag är, säger han.

Crespo stöttar mamma, pappa, syster och bror och några andra med lite småinsatser. Men Pernilla och han har också stöttat föräldralösa barn efter Ebolakatastrofen.

Att det är viktigt att ställa upp för andra människor återkommer hela tiden under intervjun. 

Vad kommer du att syssla med om tio år?

– Det har jag ingen aning om. Jag hoppas kunna spela fotboll i många år till. Får jag chansen att gå till en större liga gör jag gärna det, men det är inte nödvändigt. Jag trivs väldigt bra i Sverige, känner när jag återvänder till Sierra Leone hur svensk jag har blivit, säger han. Och jag har ju en av två familjer här.

– Om tio år kommer jag vara någonstans och hjälpa någon. Jag vill utbilda mig och för att kunna hjälpa andra. Jag vill hjälpa någon att leva sin dröm precis som jag nu lever min. Men jag vill också hjälpa dom som kommer till Sverige att ta sig in i samhället.

Tänker fortsätta åka till Sierra Leone

I januari hjälpte han sina föräldrar och lillasyster att flytta till USA. Hur länge dom kommer att vara där vet han inte.

– Jag försökte ta hit dom till Sverige, men det funkade inte. Det är svårt för dom här när dom inte kan svenska. I Sierra Leone är det svårt att bli gammal när man behöver vård. Min mamma har slitit hårt med att tillverka och sälja yoghurt och behöver behandling och min pappa har ont i kroppen efter att ha kört lastbil för ett företag i över 20 år, berättar han.

Men oavsett om föräldrarna är där eller inte tänker Crespo fortsätta åka till Sierra Leone.

– Det är självklart att jag en gång om året kommer att åka dit. Det finns fortfarande mycket att göra där med föräldralösa barn och andra som kan hjälpa. Och så vill jag hälsa på kompisar och släkten, säger han.

 

Följ utvecklingen i GT:s app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Relaterade ämnen
Stefan Nilsson
Stefan Nilsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i GT:s app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till GTs startsida

Mest läst i dag