Utanför den norska kyrkan i Göteborg vajar två flaggor på halv stång, en svensk och en norsk.
I kapellet ligger blommor, och en stillsam tystnad vilar över lokalerna.
Prästen Ove Fosse, som själv härstammar från Norge, har blivit inkallad för att finnas till hands för kyrkobesökarna.

Beredda att lyssna

- Just när en katastrof inträffar är kyrkan en bra plats att vara på. Det är alltid någon som är beredd att lyssna, och prästen har tid att göra det tills gråten tagit slut. Det tror jag är viktigt, säger Ove Fosse.
Enligt honom är det främst svenskar som besökt kyrkan under dagen och velat visa sitt deltagande.
- Göteborgarna har själva erfarenhet av hur det är när många ungdomar dör, säger Ove Fosse och minns diskoteksbranden i Göteborg 1998.

Hel organisation i sorg

Även hos SSU, som öppnat upp lokalerna i Folkets hus, har människor samlats under lördagen för att tända ljus och skriva kondoleanser.
- Det är en hel organisation som hamnat i sorg, säger partiets ombudsman Rasmus Larsson.
Han minns själv läger han varit på som ung.
- Under de dagarna skapar man en unik stämning, ett utopiskt samhälle. Och så slås det sönder på det här sättet. Det är fruktansvärt.