Utåt var de en mönsterfamilj. Britt-Mari Melén och hennes 48-årige make drev småföretag och ägnade all sin lediga tid åt barnens idrottsaktiviteter.
Men innanför väggarna på det solgula huset höll äktenskapet på att förfalla.
Paret drogs med stora ekonomiska skulder och enligt domen upplevde hustrun att hon blev kontrollerad av maken.
Det ödesdigra ögonblicket inträffade strax före klockan 05 den 11 juli när det plötsligt kom ett samtal till SOS.
- Jag tror att min man har skjutit sig, sa Britt-Mari Melén.
De två döttrarna låg fortfarande och sov, den 23-årige sonen ringdes hem 05.30 för att få beskedet att pappan var död.
När polis och ambulans kom till huset och gick in i sovrummet fann de maken liggandes på höger sida i sängen, som om han fortfarande sov.
Under en morgonrock och två blodiga handdukar, ett genomborrat med skott, låg en älgstudsare av kaliber 30-06.
Jaktvapnets mynning pekade mot den döde mannens bakhuvud.
Det väckte genast polisens misstankar. Han kunde omöjligen ha skjutit sig själv i huvudet på det sättet, ansåg polisens tekniker.
Plötsligt var den omtyckta idrottsmamman Britt-Mari Melén själv misstänkt för att brutalt ha skjutit ihjäl sin man.
Under utredningen ändrade hon sin historia. Mamman erkände att hon varit i sovrummet och att ett skott avfyrats omedvetet när hon krupit upp på sängen för att hämta en mobiltelefon.
Men SKL:s vapenexperter visade att skottet måste ha fyras av med ett hårt fingertryck.
Värmlands tingsrätt dömde i går trebarnsmamman till 16 års fängelse för mord - trots att hon nekar.
- Hon är chockad. Domen kommer att överklagas, säger hennes advokat Urban Bjellman.
Åklagaren Tomas Olsson säger att han är nöjd med straffet. Han medger att motivbilden är komplex, men att många faktorer i parets relation sannolikt har utlöst den brutala handlingen.
Det solgula huset står i dag öde i det lugna villaområdet.
- Vi kan än i dag inte fatta att detta har hänt. Det går inte ihop med den bild vi har haft av familjen, säger en vän till paret.
Andra vänner och grannar uttrycker sig på liknande sätt. Det finns fortfarande nära vänner som vägrar tro att Britt-Mari Melén är kapabel till dådet. Det stämmer inte överens med den ödmjuka mamman som de känt i över 20 år.
Samtidigt som beskedet om domen sakta sjunker in försöker de tre barnen leva vidare. Den äldste sonen flyttade nyligen till en ort i norra Sverige, där han fått jobb. Han har svårt att beskriva det senaste fem månaderna.
- Det har varit overkligt. Det har varit jobbigt.
Har det någonsin varit oroligt hemma mellan dina föräldrar?
- Nej, det kom som en blixt från klar himmel. Jag har inte haft en aning om vad som hände. Jag flyttade hemifrån för sex-sju år sen men mina syskon har heller inte märkt något.
Sedan restriktionerna lättades har Britt-Mari Melén fått träffa barnen, men aldrig tillåtits prata om utredningen.
- Vi har bara fått prata om annat. Hon har frågat hur det går för mig och mina systrar. Vi stöttar varandra väldigt mycket och får mycket hjälp av släktingar.
Sonen hoppas på att få träffa mamman snart. Han har många frågor som behöver svar.
- Jag litar på att polisen har gjort ett bra jobb, men jag måste prata med henne först och ta reda på vad som har hänt. Jag vill ha hennes version också utan att poliser och åklagare är inblandade.
Han inser att syskonen upplever en dubbel tragedi. Pappan är mördad och deras älskade mamma är dömd till ett långt fängelsestraff för mordet. Det är en svår situation att förhålla sig till. Men han har bara sin mamma kvar och är inte villig att vända henne ryggen.
- Jag tycker om båda mina föräldrar väldigt mycket, säger sonen.