Det är svårt att utreda en våldtäkt, ofta står ord mot ord. Då går det inte att bevisa vad som faktiskt hänt.
Men i många fall finns faktiskt annan bevisning, fast domstolarna väljer att ändå fria de misstänkta förövarna. Till exempel i fallen med Stureplansvåldtäkten, landslagskillarna i hockey och den påstådda gruppvåldtäkten i Tumba.
Gemensamma nämnaren är att män med makt utnyttjar kvinnor som är rejält drogade.
Männen har en fruktansvärd kvinnosyn med tydliga inslag av horan- och madonnasyndromet. Och de kvinnor som de uppfattar som horor kan de utnyttja och förnedra som de vill. När dessa kvinnor säger nej – så struntar de helt enkelt i det.
Som om det inte var nog ställer sig rättsväsendet sedan på männens sida. Trots att kvinnorna haft höga halter av alkohol och andra droger i blodet och trots grova fysiska skador så avvisas deras historier.
Både i förundersökningen och i rättegången läggs stor vikt vid kvinnornas bakgrund, deras drog- och sexvanor. Vårt rättsväsende stämplar kvinnorna som ”dåliga” och att de i praktiken får skylla sig själva.
Det är dags att vända på denna orättvisa.
Det borde vara mannens skyldighet att göra troligt att kvinnan faktiskt ville ha sex. Både i polisens förundersökning och i rättegången borde det läggas mer kraft på att ta reda på hur mannen gjort för att kolla att kvinnan ville ha sex med honom än på vilket sexliv kvinnan har och hur hon var klädd eller hur hon brukar uppträda mot män.
Vi måste alla säga ifrån när människor utnyttjas. Och då är det inte minst viktigt att samhället tydligt markerar att man under inga omständigheter får våldföra sig på en annan människa.


Mejla dina åsikter till mig
tina.lagerstrom@city.se.