Mopederna gasar snabbt förbi den tomma skollokalen och ljudet från de uppenbart trimmade motorerna ekar längs den öde gatan. Framför GT:s reporter radas de gråa betonghusen i det klassiska miljonprogramsbygget upp.
Vi är i Backa Röd, i folkmun kallat "Lilla Pakistan", området där de senaste veckornas svarta rubriker om våld och anlagda bränder började.
- Ingen ska få sin bil uppbränd eller en golfboll genom rutan. Men vuxenvärlden måste förstå att dessa ungdomar inte går att hantera genom att sätta "hårt mot hårt". Det kan ungdomarna själva svara med och det har vi tyvärr fått se prov på nu, säger skolvärden Driss Morabet.
"Vuxenvärlden måste tänka om"
- Det behövs personer som arbetar i förorten som har en kunskap om hur det fungerar här. Visst behöver ungdomar sättas på plats men när det blir så att ungdomarna jävlas med polisen för att de känner sig jagade och förföljda så måste vi i vuxenvärlden tänka om, säger Driss Morabet.
Den lokala Hyresgästföreningens ordförande Ulf Diktonius, 36, har bott i Backa Röd sedan början av 2000-talet.
- Hyresgästföreningen hade sina lokaler precis vid Blendas gata där ungdomarna hänger men vi kunde inte vara kvar på grund av alla inbrott som begicks hos oss, säger han.
Inför områdets 40-årsjubileum som infaller nästa år så skriver han en bok om sina hemkvarter.
"Vem fan vill ha ett Pariserhjul?"
- Allting bottnar i en fråga om resurser och pengar. Stadsdelsförvaltningen i Backa lade ner ungdomsgården i Brunnsbo, de lade ner låg- och mellanstadieskolan (Erikslundsskolan) här i Backa Röd och sparar in på alla kulturaktiviteter för unga, säger Ulf Diktonius.
Skolvärden Driss Morabet, 50, har sett besparingsvågen som sköljt över Hisings Backa på närhåll. Han berättar hur Backaborna upplever att pengar verkar finnas - men bara inte till dem.
- Vem fan vill ha ett Pariserhjul vid Operan? Den kostnaden hade i stället kunnat förvandlas till trehundra praktikplatser för arbetslösa ungdomar, säger Driss Morabet.
- Det som politikerna borde inse är att de inte sparar pengar genom att slopa alla aktiviteter och resurser för stadsdelens medborgare. De skjuter bara fram kostnaden till när kravaller, kriminalitet, narkotika och annat drabbar samhället längre fram, säger Ulf Diktonius.
Klyftan mellan myndigheterna och stadsdelens invånare är för närvarande enorm. När bostadsbolaget Poseidon i veckan tog initiativ till att erbjuda ett par av de stökiga ungdomarna arbeten så stack det i ögonen på de flesta.
- Min son som är trebarnspappa och blev arbetslös i höstas. Hur tror du han känner sig när han knappt kan sätta mat på bordet till sina barn samtidigt som de ungar som bränner bilar och kastar sten på polisen får jobberbjudanden? Det är ju helt sjukt, säger Margaretha, 58.
Hon är en av de Backa Röd-bor GT träffar som inte vågar berätta sitt efternamn eller vara med på bild av rädsla för repressalier från ungdomarna i området. Men jobberbjudandet irriterar på flera håll.
- Det är en god tanke som Poseidon har men det är inte de som ska erbjuda jobb till ungdomar. Vad skickar det för signaler till alla ungdomar som inte bränner bilar men ändå är arbetslösa? Ska de också bränna upp saker för att få samhället att reagera, säger Driss Morabet.
Skånepolisen irriterade
Poseidon började 2004 bygga om Backa Röd för att höja områdets status. Men än så länge har man bara kommit drygt halvvägs. "Alla boende känner glädje av att bo här nu och tar hand om sitt område på ett bättre sätt", säger Siv Ullholm-Hellenius, 58. Foto: Jan Wiriden Som om inte spänningarna mellan polis och ungdomar var tillräckliga så spädde Skånepolisens uttalanden i Rosengård, som kunde uppfattas som rasistiska, tidigare i år på irritationen ännu mer.
- Tyvärr är inte dagens samhälle till för alla. De som säger att det är det lider av strutssyndromet där de trycker huvudet i sanden. Ungdomarna här är smartare än så och ser och lär sig av hur deras föräldrar och äldre syskon behandlas på arbetsmarknaden och av myndigheter, säger Driss Morabet.
När polisens Backagrupp lades ner i augusti 2008 möttes förändringen av svidande kritik. Poliserna som arbetade i stadsdelen varnade för att allt jobb skulle kastas bort och därmed varit förgäves.
- Det är klart att alla förändringar inom en organisation väcker känslor, men det ligger väl något i detta. När vi får möjlighet att jobba på nära håll med ungdomar och medborgare så byggs relationer och kontaktnät upp som är ovärderliga, säger Håkan Bredinge, befäl för polisens ordningsgrupp i Backa/Biskopsgården.
"Känner sig förnedrade"
Ungdomarna i Backa är de samma som i Tynnered, Hjällbo, Biskopsgården och Bergsjön. För 30 år sedan skrev Nationalteatern sången "Barn av vår tid", om det hårda livet för förortens ungar, "betongens kungar". Redan då talades det om motsättningar mellan ungdomar och etablissemanget i deras föräldrageneration.
Oavsett stadsdelens namn är känslan av hopplöshet det som etsar sig fast. När inget förändras tar ungdomarna till extrema metoder för att få uppmärksamhet.
- I en värld där 26- 27 åringar bor på mammas soffa för att de inte har råd att skaffa eget så känner de sig förnedrade. När det då kommer någon kille med feta guldkedjor och en ny bil med ett lukrativt men kriminellt erbjudande så ligger det nära till hands att lockas av det, säger Driss Morabet.
För fem år sedan inledde bostadsbolaget Poseidon ett omfattande renoveringsarbete av Backa Röd. Hyreshusen skulle totalrenoveras och de gråa fasaderna försvinna stegvis.
- Det är helt underbart. Vi som bor här fick vara med och bestämma hur lägenheterna skulle förändras och det gör ju att alla boende känner glädje av att bo här och tar hand om sitt område på ett bättre sätt, säger Siv Ullholm-Hellenius, 58, som bott i Backa Röd i 32 år.
- Men när finanskrisen kom så tog pengarna slut. Så nu vet vi inte när uppfräschningen når ner till Blendas gata och området där det är som värst. Om den någonsin ens når ner dit, säger Ulf Diktonius.
