Hon har länge engagerat sig i fall med kidnappade barn. 2006 lämnade hon in en motion till regeringen med krav på bättring i fall med bortrövade barn.
- Sådana här ärenden ger inga direkta meriter, det är bara jobbigt för ambassadörer. Det är inte alls lika kul som att ha förtjusande delegationer från riksdagen eller näringslivet, säger Annelie Enochson, och menar att UD:s personal måste visa att man klarar av att vara både emotionella, visa medkänsla och vara engagerade när det kommer till dessa fall.

Tillbakavisar kritiken

UD tillbakavisar kritiken och säger att man gör vad som är möjligt med specialiserade handläggare. Problemen ligger snarare i att alla länder inte är med i EU och innefattas av Haagkonventionen.
- Fallet blir mer tidskrävande eftersom man inte har någon motsvarande myndighet att vända sig till, säger Anders Jörle, presschef på UD.
I dag finns det två handläggare centralt som sköter de 67 öppna ärendena med bortrövade barn.
- Man kan inte lägga 100 procent på ett sådant ärende. Det handlar om resurser. Det finns bara ett visst antal UD-tjänstemän på plats. Förutom ett sådant här ärende kan de ha annat på sitt bord som till exempel försvinnanden, frihetsberövade personer eller någon som har dött.

Självklart frustrerad

- Självklart är en förälder som fått sina barn bortrövade väldigt frustrerad - det förstår man, säger Anders Jörle.
I höst ska Annelie Enochson skriva en interpellation till Carl Bildt för att se hur man har jobbat med dessa frågor under de senaste två åren sedan tillkännagivandet i riksdagen.
Hon vill se om kritiken från berörda mammor är berättigad.
- Jag tycker att bortrövade barn är en underprioriterad fråga i UD. Det ställer jag inte upp på att det är.