Petter Karlsson: Sagornas likhet är ingen slump

Publicerad
Uppdaterad
En mörk natt på 1930-talet träffas i hemlighet de blivande författarna Astrid Lindgren och J R R Tolkien och bestämmer sig för att skriva var sin saga med gemensamt tema:

Osynlighetsdräkter, energibröd,

skendöda träd, specialsmidda svärd, svarta spejare och en ond tyrann som får på nöten av två små halvlängdsmän- en ofrivillig hjälte och en superlojal väpnare. Tolkien åker hem till Northmoor Road 22 i Oxford och totar ihop "Sagan om ringen". Astrid till Dalagatan 46 i Stockholm och stenograferar "Mio min mio". Sen? Ja, sen bestämmer de sig för att publicera samma år, 1954, och blir världsberömda sagoberättare på kuppen. Eller hur det nu kan ha gått till. Nåt skumt är det i alla fall. Samma år, alltså. Samma berättarlust. Samma märkliga detaljer. Och inte ens Janne Josefsson har reagerat! Jag upptäcker själv sambandet först när jag ska skriva texter inför Astrids stundande 100-årsdag och hamnar i ungarnas sängar med "Mio min mio" samma kväll som "Sagan om ringen" går på teve.

Det är nästan otäckt

så lika historierna är: Två små stackare måste mot sin vilja in i mörkrets hjärta för att oskadliggöra en ond härskare. Mio bär osynlighetskappa med sagovävsfoder, Frodo en alvkappa som döljer honom från nazgulernas ögon. Mio käkar brödet som mättar hunger, Frodo knaprar lembas. Kato har svarta spejare, Sauron ringvålnader. Det finns svärd som skär genom sten, kloka hästar (Miramis/Skuggfaxe), förtrollade skogar (Döda skogen/Fangorn), onda ögon som blickar långt från höga torn och bergväggar som öppnar sig genom trolleri. Ja, efter tyrannens död blommar dessutom i båda sagorna ett träd som ansågs dött och när jag läser detta kan jag inte annat än väva konspirationsteorier. Tolkiens historia var klar 1949. Året efter publicerade Astrid i tidskriften Idun en kort novell som några år senare utvecklades till "Mio min Mio". Så Astrid snodde idén, förstås? Ett nationalhelgon visar sig vara en simpel tjuv. Det är ju ett superscoop, minsann!

Nja, knappast.

Tolkiens bok var visserligen klar redan 1949, men låg i en skrivbordslåda i tre år innan slutversionen nådde förlaget Allen & Unwin. Så vad hände egentligen? Hur kunde en engelsman uppvuxen i Sydafrika få samma tankar som en bondjänta från Vimmerby? Var det tidsandan? Jungs gamla teori om det kollektiva undermedvetna? Eller helt enkelt ett bevis på fantasins sällsamma kraft? Astrids egen version var att hon en kväll såg en ensam pojke sitta i Tegnérlunden och se ledsen ut: "Jag lät honom bo på på Upplandsgatan 13B, eftersom han försvann in i den porten. Sen dess har jag inte sett honom. Det var väl konstigt?" Eller så var det Frodo Bagger hon såg. SAS flög kanske billigt Midgård - Bromma det året.Samma berättarlust. Samma märkliga detaljerKrumelurpiller. Astrid Lindgren fyller 100 år den 17 november, men rockar ändå fett.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida