Brandmän kämpar mot lågorna vid diskoteksbranden som tog 63 ungdomars liv 1998. Foto: Björn AnderssonBrandmän kämpar mot lågorna vid diskoteksbranden som tog 63 ungdomars liv 1998. Foto: Björn Andersson
Brandmän kämpar mot lågorna vid diskoteksbranden som tog 63 ungdomars liv 1998. Foto: Björn Andersson
Shirin var på sitt första disko någonsin – hennes två systrar omkom i branden. Foto: Bo HarringerShirin var på sitt första disko någonsin – hennes två systrar omkom i branden. Foto: Bo Harringer

Shirin var på sitt första disko någonsin – hennes två systrar omkom i branden.

 Foto: Bo Harringer
Danijel överlevde mirakulöst. Här står han vid minnesmonumentet som restes 10 år efter tragedin. Foto: Bo HarringerDanijel överlevde mirakulöst. Här står han vid minnesmonumentet som restes 10 år efter tragedin. Foto: Bo Harringer
Danijel överlevde mirakulöst. Här står han vid minnesmonumentet som restes 10 år efter tragedin. Foto: Bo Harringer
Regissören Bo Harringer i mitten tillsammans med medregissörerna Iman Bayat (till vänster) och Enver Ramirez (till höger). Foto: Jim HarringerRegissören Bo Harringer i mitten tillsammans med medregissörerna Iman Bayat (till vänster) och Enver Ramirez (till höger). Foto: Jim Harringer
Regissören Bo Harringer i mitten tillsammans med medregissörerna Iman Bayat (till vänster) och Enver Ramirez (till höger). Foto: Jim Harringer

"Om jag ligger kvar nu så kommer jag att dö"

Publicerad

Det närmar sig årsdag för Diskoteksbranden på Backaplan. En tragedi som krävde 63 människoliv – och påverkade hundratals fler.

Shirin förlorade sina två systrar i katastrofen, Danijel brännskadades svårt.

Deras historier, och fler, berättas i den nya dokumentärfilmen "Hat och försoning".

– Det är väldigt jobbiga och känsliga historier och situationer som filmen visar, säger regissören Bo Harringer.

För de ungdomar som överlevde brandkatastrofen på Backaplan i oktober 1998 så har tiden obarmhärtigt fortsatt att ticka – snart har 17 år passerat.

Nu kommer en dokumentärfilm av Bo Harringer i samarbete med Enver Ramirez och Iman Bayat. I filmen "Hat och försoning" får man möta några av de unga människor som överlevde.

En av dem är Shirin. Hon var 14 år den där oktoberkvällen 1998 och skulle gå på sitt första disko någonsin tillsammans med sina två systrar.

– Nu när jag tänker tillbaka så minns jag hur vi stod i hallen och gjorde i ordning oss – när de bara hade några timmar kvar att leva, säger Shirin i dokumentären.

Klättrade över kroppar

Hennes systrar överlevde inte. Och 14-åriga Shirin fick klättra över berg av livlösa människor för att undgå samma öde.

– Jag slog i huvudet i dörrkarmen när jag kom ut, för jag var högst upp i människohögen. Sen kommer man ut från ett helvete och in i ett annat. Längs hela trappan fanns folk som satt och låg och skrek och grät.

Hennes första reaktion i eldkaoset var att lägga sig platt längs golvet.

– Sen tänkte jag att om jag ligger kvar här nu så kommer jag att dö. Högen med människor var hur hög som helst. Det var folk som hade däckat av, folk som hade dött, folk som kämpade för sina liv.

"Ibland tittar folk"

Det var nära att Danijel blev dödsoffer nummer 64. Men efter sex månader på sjukhus så lyckades han ta sig tillbaka till livet.

– Halva mitt liv har jag levt med de här skadorna. Ibland när folk tittar på mig så tänker jag "vad fan kollar ni på?" Det är en del av mig, men än i dag så kollar folk, än i dag så viskar folk. Men man har lärt sig att leva med det, säger han om ärren efter sina svåra brännskador i "Hat och försoning".

Han satt fast i ett hav av människor, levande och döda. Från taket droppade smält plast och tjära över honom. Temperaturen i lokalen steg till 600 grader.

Huden låg uppåtvikt

– När han drog upp tröjan på dig så såg det ut som om någon hade hyvlat ost överallt på din mage. Huden låg liksom uppåtvikt, det är det enda jag minns, berättar Danijels vän Kathy, som satt med Danijel precis efter att han räddats ur infernot.

Danijel förlorade fingrar på båda händerna i branden.

– Jag vill inte sitta här och tycka synd om mig. Men sanningen är att jag är handikappad, jag är rörelsehindrad, säger han.

"Barndomen togs ifrån en"

När Shirin bläddrar i gamla fotoalbum så lägger hon märke till en skillnad mellan foton som togs före respektive efter tragedin. Innan branden var hon fortfarande ett barn.

– Hur man förändrades. Det känns som att barndomen togs i från en. Jag tycker att det syns på ögonen, det händer liksom något med blicken.

Regissören Bo Harringen berättar om varför "Hat och försoning" blev av:

– Jag har en förhistoria till den här filmen. När branden inträffade så höll jag på att göra en dokumentärfilm i Hammarkullen och då lärde jag känna många ungdomar där. Två mina kompisar dog i branden och två andra var arrangörer till festen. Så jag känner många av de inblandade. Det var egentligen då det här började.

"Mycket känslor och hat"

Harringen fortsätter:

– Det handlar mycket om försoning. Dels att försonas med sitt eget livsöde, alla har påverkats på olika sätt, och dels om det är möjligt att försonas med de skyldiga. Det är mycket känslor och hat kvar i detta.

Shirin och Danijel är två flera människoöden som skildras i dokumentärfilmen, som visas på biografen Roy i Göteborg den 11, 14 och 24 oktober. Samtliga föreställningar efterföljs av samtal.

På årsdag av branden visas även en något kortare version av filmen på SVT.

 

Följ GT på Facebook och Twitter för de senaste västsvenska nyheterna.

Sanna Wikström
Sanna Wikström

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i GT:s app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER