Att en enda enskild person kan överklaga i instans efter instans och försena byggprojekt på det här sättet är rent vanvett.
Visst ska människor ha rätt att överklaga. Men det är inte acceptabelt att olika byggprojekt stoppas i åratal och blir miljontals kronor dyrare bara därför att någon person överklagar i rent trots eller - rått uttryckt - bara för att djävlas.
Det är vad jag tror det handlar om på Friggagatan.
Det är det ena.
Det andra, mer kontroversiellt, är att när man till synes har vettiga skäl för överklagandet är det ändå inte självklart att man ska få rätt.
En olägenhet för en eller flera enskilda personer måste faktiskt vägas mot samhällsnyttan av olika byggprojekt, oavsett om det gäller industrier eller bostäder.
Ett typexempel är hur röststarka grupper av rent egoistiskt egenintresse nu lyckats stoppa bostadsbyggandet i kanten av Skansberget.
Här handlar det om människor som vet exakt hur man ska spela på medier, politiker och opinion. Det är en intellektuell överklass, de flesta med mycket goda inkomster, som lyckades engagera kändisar och kulturpersoner - ofta människor från andra delar av Sverige som knappt vet var Skanstorget ligger, än minde har varit där.
Men skriver på listor för sina kompisar gör man gärna.
Många av dem som nu gått segrande ur striden om Skansberget är folk som gärna talar om solidaritet med utsatta grupper inom och utom Sverige, och som värnar om integration.
När det gäller människor som inte har bostad, som liksom de själva skulle vilja bo centralt i Göteborg, kan de däremot inte ens stava till ordet solidaritet.
Det viktiga för dem är att deras utsikt inte störs.
På samma sätt är det i område efter område; ett närliggande exempel är Guldheden där man lätt skulle få in hundratals centrala bostäder.
Så fort man vill förtäta i centrala Göteborg blir det upprörda känslor, mycket motstånd och naturligtvis överklaganden, som - om de går ända upp till regeringsrätten - kan fördröja ett byggprojekt i minst två år.
Resultatet: Ungdomar som vill komma hemifrån får vänta ännu längre, folk som bor trångt får fortsätta att bo så. Och, än allvarligare, bristen på bostäder stoppar upp hela Göteborgs utveckling.
Det finns dock lösningar, utan att ta bort rätten att överklaga.
De båda s-kommunalråden Anneli Hulthén och Owe Nilsson tycker att vi ska införa en norsk modell.
Efter fattat beslut i kommunen finns möjlighet att överklaga till länsstyrelsen om man som sakägare fortfarande är missnöjd. När länsstyrelsen sedan sagt sitt är det detta som gäller. Är man som medborgare fortfarande missnöjd får man driva saken vidare om man vill, men då i en civilrättslig process.
En annan möjlighet som föreslagits i debatten är att ta en avgift för överklagande till regeringsrätten.
Vilken väg som är bäst ur samhällelig och demokratisk synpunkt kan diskuteras. Men något måste faktiskt göras.
