Lite vemodigt känns det. Saab finns inte mer. Saab som dominerat Trollhättan i decennier försvinner. Det är tråkigt och hemskt för dem som bara några dagar innan jul får reda på att jobbet är borta och hela företaget ska avvecklas. Men är det Maud Olofssons eller regeringens fel? Nej, när oppositionen skäller på regeringen handlar det om att försöka vinna röster och skaffa sig sympatier på regeringens bekostnad. När miljöpartiets språkrör Peter Eriksson går ut hårdast är det strategi. Oppositionsledaren Mona Sahlin anlägger en aning mer statsmannalik framtoning och vill nu inte kritisera regeringen. Fast hon hela hösten ägnat sig åt just det. Att hennes uttalanden tidigare om att rädda Saab varit vaga beror på att det inte finns något rimligt sätt att rädda Saab på. Det går inte att rädda stora penningslukande industrier som inte själva förmår vända förlust till vinst.
Det finns egentligen inte särskilt mycket att kritisera regeringen för. Saab är ett företag som ägs av en stor amerikansk biltillverkare. Saab är ett bilföretag som i och för sig gör habila bilar, men det finns det många som gör, och Saab har inte lyckats sälja sina bilar. Det konstiga är egentligen inte att bolaget läggs ner. Det konstiga är att det fått finnas så länge utan att generera vinst.
Och regeringens uppgift är inte att hålla icke- säljande företag om ryggen. Regeringens uppgift är att underlätta för företagande och fungerande industrier. Men Saab har inte på många år varit ett fungerande företag i bemärkelsen ett lönsamt företag. Skulle det vara så att Saab och dess medarbetare har unik och värdefull kunskap borde den rimligen gå att sälja. Och går den inte att sälja är den då så värdefull? Den globala kapitalistiska ekonomin är hård men rättvis, och framgång mäts i vinst. Kan andra länder, företag eller varumärken göra mer säljande bilar är deras kunskap och bilar mer värda än våra. Det gäller inte bara för bilar. På 70-talet handlade det om fartyg. Andra byggde bättre och biligare båtar än Sverige, och den svenska varvsindustrin försvann. Med den utplånades också en massa kunnande. Dessvärre slösades också en massa skattepengar bort, som användes i desperata försök att hålla liv i en hel industri. Alliansen har inte upprepat det misstaget utan har i stället förhållit sig kylig till alla propåer om pengar, bidrag och statliga ingripanden.
Det enda regeringen kan göra är att se till att det finns möjligheter för dem som förlorat sina jobb att skola om sig och hitta nya arbeten.
