1 Berätta lite kort om hur det var på författarfrukosten.
- Det var roligt, tycker jag! Jag har inte varit i Angered på länge.
2 Vad betyder Angered för dig i dag?
- Det är mer vad det betydde då, även i dag, liksom. Det var ju en väldig trygghet för mig. Angered var ju som Bullerbyn. När jag växte upp så var det bara tryggt och inte stökigt alls.
3 Tänker du fortfarande tillbaka på Angered som någonting tryggt?
- Jag vet ju att alla förorter har förändrats. En del ställen har blivit mycket värre nu än vad de var då. För mig är Angered ändå något som ligger väldigt nära och varmt om hjärtat eftersom det var en bra första period i mitt liv, de första 12- 13 åren.
4 Har du alltid vetat vad du velat bli?
- Ja, ända sedan jag gick i mellanstadiet på Tretjärnskolan i Lövgärdet ville jag bli författare. Jag kan ingenting annat heller.
5 Betyder "Att leva och dö som Joe Strummer" mer för dig, än dina tidigare böcker? Med tanke på din reaktion till recensionen i Norrköpings Tidningar.
- Nej, egentligen inte. Man kanske kan tro det. Det där var ingen stor sak egentligen, för mig. Jag trodde inte att folk skulle bry sig om jag jobbade på NT eller inte. Jag är inte 20 år och har debuterat - jag har gett ut tolv böcker och är snart 40 år. Jag skall inte behöva ta att någon går i någon form av personlig vendetta.
6 Vad har du för förväntningar på turnén med Wayne Hussey?
- Det är en pojkdröm som blir sann. Han är en stor hjälte för mig. Förväntningarna är nog bara att hoppas att det kommer lite folk och att det funkar med det praktiska och så, så kommer vi nog ha jävligt roligt tillsammans.
7 Hur vill du bli ihågkommen?
- Någon som berörde i någon form. Att beröra någon är ju en fin egenskap.
8 Om du skulle möta dig själv som en ung Marcus Birro - vilket råd skulle du då ge dig själv?
- Jag vet inte. Försök att inte såra folk på vägen, liksom.
9 När känner du dig som tryggast?
- När jag är hemma med min familj och bara är, liksom.
10 Vad gör du helst en ledig dag?
- Leker med våra barn, tar en promenad, vattnar blommorna... tråkiga grejer.

Emma Merenius