GT presenterade i söndags unik statistik om självmorden i Västsverige.

Var sjätte timme tar någon sitt liv i Sverige.

Kvar står förtvivlade anhöriga och vänner.

Det var storebror Kenneth som skrev texterna till den folkkäre artistens Ted Gärdestads populära sånger.

Det var också han som fick ta emot beskedet om att brodern tagit sitt liv.

- Det var på midsommardagen 1997, vid elvatiden på kvällen och pappa sa att Ted var försvunnen och jag gick ut för att leta.

Kenneth letade efter de stigar och vägar som han och brodern brukade gå men han hittade ingen.

Han hämtade broderns hund och fortsatte leta hela natten utan resultat, fick lite sömn och på eftermiddagen dagen efter gick Kenneth till polisen.

Där fick han beskedet om att brodern hade hittats död. Ted Gärdestad hade kastat sig framför ett tåg.

- Det kändes så overkligt, jag mindes att jag log som likt en stjärna i någon tv-serie.

"Behövde inte säga något"

Kenneth Gärdestad fick lämna det tunga beskedet till föräldrarna.

- Men jag behövde inte säga något - de såg direkt på mig vad som hade hänt.

Hur går man vidare efter något sådant?

- Först och främst måste man försöka få bort sin egen skuld ur sammanhanget. Det är lätt att man fastnar i det. Tiden är annars det enda som hjälper till att läka, eller åtminstone gör livet lite mindre svårt.

"Måste kunna gå vidare"

Kenneth Gärdestad betonar än en gång skuldbeläggningen.

- Man får inte lägga skulden på sig själv, det är väldigt viktigt. Inte rota i vad man kunde ha gjort i stället eller vad man gjorde för fel. Det är meningslöst att älta för det kommer inte att hända igen. Det är inget man behöver lära sig något om egentligen.

- Man måste kunna gå vidare och minnas den personen som drabbades med kärlek. Kanske skriva något, jag vet inte. Folk gör på olika sätt.

Efter det tragiska dödsfallet har Kenneth Gärdestad arbetat aktivt för att sprida upplysning om psykiska sjukdomar.

- Visst kan man säga att vi misslyckades inom familjen. Men samtidigt var det så att Ted inte såg att han hade något annan utväg. Han hade höga krav på sig själv och han insåg att hans psykiska sjukdom skulle hindra honom att bli den person han helst ville vara. Jag skulle vilja säga att Ted aldrig accepterade sin sjukdom förrän dagen han tog sitt liv.