Annas mamma saknar förmåga att ta hand om sin dotter. Sedan tre år tillbaka bodde hon hos sin mormor och morfar i Dalsland.
- Anna var riktigt, riktigt älskad. Av oss, av släktingar och vänner. Nu vet vi inte ens var hon finns, säger mormodern till GT.
- Det här blir den första julen i hennes liv som hon är utan oss. Det känns så tungt...
Medgivandeutredningen tog ett år och var klar först i november 2009. Beslutet om att hon medgavs placering hos morföräldrarna kom i januari 2010 och gällde som längst till 31 juli 2010.
- Vad som skulle hända sen fick vi inte veta, säger mormor.

Vädjade om att få stanna

Inför beslutet skrev Anna en vädjan om att få stanna till familjens advokat (se faksimilen här ovan). Men brevet hann aldrig bli klart.
Den 13 juli kom två socialsekreterare och två uniformerade poliser utan förvarning hem till familjen för att hämta Anna.
Dagen före hade socialnämndens ordförande Yvonne Simonsson(S) bestämt att Anna skulle omhändertas, enligt LVU (lagen om vård av unga). Man misstänkte att hon for illa hos sina släktingar.
- Min man har berättat att de sade att Anna skulle till sin mamma och att hon gråtfärdigt frågade "måste jag det?". Myndigheten hade inte ens ett beslut med sig, men min man insåg att han inget kunde göra, berättar mormodern.
En dom i förvaltningsrätten slog tidigt fast att tvångsomhändertagandet saknade laglig grund. Det fanns inga bevis för att Anna for illa. Trots det fick hon inte komma hem. I stället blev placeringen frivillig efter medgivande från modern.
Lågstadieflickan rycktes alltså upp från sin familj, sina kompisar, sin skola och sina fritidsaktiviteter.
Hon fick inte ens med sig ett ytterplagg. De första två veckorna bodde hon med sin mamma i ett jourhem. Sedan försvann modern för att jobba. I dag har hon haft fyra placeringar och bor nu hos sin tredje familj.
Var vet inte morföräldrarna. De får inte kontakta henne och de gissar att Anna inte får prata med dem. Annars hade hon ringt.

Anna var helt förändrad

- Vi fick träffa henne 5 september. Då var hon glad och kramig och sade att hon ville hem till oss och frågade om jag skickat brevet till advokaten, berättar mormodern.
18 september åkte mormor och en väninna dit och då var Anna helt förändrad.
- Hon var liksom avstängd och hade gått tillbaka i utvecklingen såväl språkligt som känslomässigt, säger mormodern.

Anmälan till socialstyrelsen

Morföräldrarna gjorde en anmälan till socialstyrelsen. En rad privatpersoner kan intyga att Anna har det bäst hos dem.
- Socialtjänsten har skadat flickan för livet och det har jag sagt till dem, säger en granne. Hon är sina morföräldrars ögonsten och de var hennes allt.
I dagarna fattade socialstyrelsens sitt beslut. Socialnämnden har gjort en rad formella fel. Den har inte haft Annas bästa för ögonen. Dokumentationen har varit bristfällig och det var fel att omhänderta Anna utan att en ordentlig utredning gjorts, menar tillsynsmyndigheten.
Socialstyrelsens kritik liknar den som Marks kommun drabbades av tidigare i höst. Där upptäcktes systemfel som genomsyrat hela individ- och familjeomsorgen.
- Det kan finnas anledning att granska hela socialförvaltningen arbete även här, säger handläggaren Mikael Thörn vid socialstyrelsen.
GT har tagit tagit del av fallet Anna genom handlingar och talat med en rad berörda personer.

Får inte tag på mamman

Annas mamma har svårt att ta hand om dottern. I perioder har hon jobbat på annan ort och har ibland inte kunnat nås på månader. Domen i förvaltningsrätten har inte vunnit laga kraft eftersom varken domstolen eller Dals-Eds kommun lyckats nå henne för att delge beslutet.
Hon har fortfarande vårdnaden om Anna.
GT lyckas dock få tag i kvinnan via Facebook. Hon förklarar att hon inte vill att Anna ska bo hos mormor och morfar. Hon hävdar att de har misshandlat både henne och hennes syskon såväl psykiskt som fysiskt under uppväxten. Och hon vill inte att Anna drabbas av samma sak.
- Jag vill hellre att hon är i ett fosterhem än hos mina föräldrar, säger mamman till GT. Själv kan jag inte ta hand om henne eftersom jag saknar fast bostad.
Mamman finns nu i Stockholmstrakten och medger att det var längesen hon pratade med sin dotter Anna.
- Men hon verkar ha det jättebra i fosterfamiljen, säger hon.
Annas biologiska föräldrar godkände placeringen hos morföräldrarna. Sedan ändrade mamman sig.
- Jag märkte att hon inte mådde bra där, är hennes förklaring.

Ingen kontakt

- Hur kunde hon ha märkt det när hon inte var i kontakt med flickan på 3,5 månader före omhändertagandet, frågar mormodern. Det finns säkert en orsak till varför hon framställer oss så här, men vi vet inte varför. Vi har inte krökt ett hår på flickans huvud.
Det är moderns anklagelser som ligger till grund för socialnämndens agerande. De syskon GT talat med förnekar att föräldrarna misshandlat dem. Det finns heller ingen polisutredning.
I de utredningar som tidigare gjorts av socialtjänsten poängterades tvärtom morföräldrarnas fördelar: De har god ekonomi. De har ett stort socialt nätverk. Mormor och morfar har uppfostrat en rad egna barn och har varit ett stöd för Anna under hela hennes uppväxt. De beskrivs som vidsynta och engagerade i hennes utveckling. Familjens förhållanden bedömdes som "mycket tillfredsställande".
Och kanske det viktigaste av allt: Anna ville gärna bo hos dem.
Socialstyrelsen kräver nu att Dals-Eds kommun redovisar vad de ska göra för att komma till rätta med de fel som begåtts, både vad gäller det enskilda ärendet och förvaltningens arbete i stort.

Vill inte kommentera fallet

Socialnämndens ordförande Yvonne Simonsson vill inte kommentera fallet och säger att mamman uttryckligen bett henne att inte tala med GT.
Hon har förtroende för tjänstemännen och anser att man bedriver ett arbete med god kvalitet.
- Vi agerar alltid utifrån barnens bästa säger hon.

Fotnot. Anna är ett fingerat namn.