Håkan Juholt (S) ägnade våren och sommaren åt att lova svenska folket allt skulle bli bättre och han sa att han hade en vision för Sverige.
Bland annat utlovades satsningarna på 15 miljarder för att utrota barnfattigdomen, något som i budgeten visade sig bli 300 miljoner av ganska trubbiga åtgärder.
Jag är en av dem som varit med och debatterat Röda korsets rapport om barnfattigdom från första början. Mitt engagemang för sociala frågor grundar sig i att jag var socialnämndsordförande 1992-94 i Lerum, senare suttit i kommunförbundets socialberedning.
I Lerum fick jag på nära håll erfara social utsatthet och erfarenheterna därifrån är det något som fortfarande berör mig starkt. En sak som ibland glöms bort när man pratar om barnfattigdom är att den, tack och lov, är lägre än på länge.
Men så länge det finns fattiga barn är det något som måste bekämpas.
Eftersom regeringens jobbskatteavdrag ger alla familjer mer pengar i plånboken har vår politik lett till att antalet barn som lever i fattigdom har minskat med 13 procent under förra mandatperioden.
Men vad gör Håkan Juholt? I sitt budgetförslag skriver Socialdemokraterna:
"Det ska råda nolltolerans mot barnfattigdom i vårt land. Det kräver att vi når målet om full sysselsättning. Vi vill höja underhållsstödet med 100 kronor i månaden och taket i de så kallade vab-dagarna så att fler får en rimlig vardagsekonomi. Vi vill se kraftfulla åtgärder för dem som är överskuldsatta och stimulera kommunerna att sänka avgifterna i kultur- och musikskolan."
Man undrar varför politiken inte svarar upp mot den uppskruvade retoriken. Att sänka avgiften i musikskolan och höja taket för vab-dagarna minskar ju ingen barnfattigdom. Taket för vab-dagarna handlar om att man inte kan få mer än lön motsvarande 321 000 om året för att ta hand om sina barn när de är sjuka.
Vilka familjer med mer än 321 000 i årsinkomst menar Juholt lever i fattigdom?
Kultur- och musikskolan i all ära, men tror han att man blir mindre fattig för att man får spela piano? Hundra kronor i månaden är visserligen en kortsiktig förbättring för många familjer, men när man samtidigt lägger ett förslag som inte leder till fler jobb blir det samma gamla bidragslinje.
Vad gör regeringen? Vi höjer bostadsbidraget för barnfamiljer med den mest utsatta ekonomin. Höjningen berör 35 procent av alla ensamstående med barn - gruppen där barnfattigdom är vanligast. För dessa familjer ger höjningen 300 kronor extra i månaden. Men oavsett hur man vrider och vänder på frågan återkommer samma sak:
Långvarig arbetslöshet är den vanligaste orsaken till att det finns barn som växer upp i fattiga förhållanden. Alliansen fortsätter därför med sin ansvarsfulla arbetslinje.
Henrik Ripa
Riksdagsledamot (M) från Lerum.
