Med bara tio dagars mellanrum råkar en 22-årig man först hitta ihjälslagna Nancy Tavsan och sedan hitta en svårt misshandlad kvinna som utsatts för ett våldtäktsförsök.  Det är i alla fall vad den 22-åring som är åtalad för de brott som begåtts mot de båda kvinnorna själv påstår.

Om han nu talar sanning är det synnerligen märkligt att han inte har slagit larm eller ropat på hjälp när han hittat kvinnorna.

Nej, i stället har han lämnat dem och efter han hade upptäckt Nancy Tavsan gick han på fest som om inget hade hänt.

Detta beteende är fullständigt horribelt, men det finns inte någon lagstadgad skyldighet att hjälpa en person som befinner sig i en nödsituation. Dömd för just detta kan han alltså inte bli. Det hade han däremot blivit om han hade bott i exempelvis Norge, Danmark eller Frankrike.

Kristdemokraterna har i många år propagerat för införandet av en civilkuragelag och nu håller regeringen på att utreda om en sådan lag är bra och hur den i så fall ska fungera.

I dag är det brottsligt att inte larma polisen när du bevittnar ett grovt brott och om du kan göra det utan att det är fara för vare sig för dig själv eller för någon annan.
När John Hron mördades utanför Kode 1995 stod en av pojkarna passiv och bevittnade den utdragna misshandel som ledde till mordet.

Trots att han hade mobiltelefon larmade han inte polisen och därför dömdes han till fyra månaders fängelse för att ha underlåtit att larma om brottet.

22-åringen i Göteborg påstår sig inte ha bevittnat något brott, han har bara hittat kvinnorna och därför kan han inte straffas enligt samma princip som pojken i Hron-fallet.

Redan 1996 föreslog en straffansvarsutredning att skulle införas en särskild straffbestämmelse avseende underlåtenhet att bistå nödställd. Men det tyckte inte den socialdemokratiska regeringen.

I en proposition för tio år sedan skrev de att nackdelarna med en civilkuragelag vägde tyngre än de skäl som talade för att införa den.

Skälen som vägde emot var att det skulle vara svårt att begränsa hur mycket eller lite vittnet skulle ingripa. Lagen skulle bli luddig och svår att tolka både för medborgarna och domstolarna. Och visst kan det vara svårigheter att hitta avgränsningarna men det är inte omöjligt.

Självklart kan ingen kräva att folk ska kasta sig in i pågående slagsmål och försöka reda upp det. Men att låta misshandlade offer ligga övergivna eller att vägra köra ett skottskadat offer bara för att slippa få sina bilsäten nedblodade borde vara straffbart.
Det sistnämnda hände ett av Lasermannens offer på 90-talet.

Det måste bli olagligt att stå passiv när en medmänniska är nödställd. Det behöver inte betyda att lagen ska tvinga medborgarna att riskera sitt eget liv eller att vi ska straffas för att vi inte är Stålmän eller Stålkvinnor.

Egentligen är det beklämmande att en civilkuragelag överhuvudtaget behöver diskuteras.
Det borde sitta i ryggmärgen hos varenda en - man hjälper människor i nöd utifrån den förmåga man har.