Hollywoodtrenden Size Zero breder ut sig. Kända och okända kvinnor bantar ner sig till storlek noll, alltså motsvarande 32 med svenska mått. Det är annars ungefär lagom till en tioåring.
Zerokvinnorna är redan överallt i det offentliga rummet. Skådespelerskor, artister och dokukändisar coachas av stylister som har tagit kroppsidealet så nära regelrätt anorexia som möjligt.
Om den forna rultan Nicole Richie gick ner ett kilo till skulle hon bli ett vandrande skelett – men så länge hon håller sig just på gränsen förkroppsligar hon det skruvade idealet.
Finns det någon som på allvar vill att kvinnor ska se ut som tunna flickebarn med förvuxna ansikten? Finns det någon som kan tillåta sig att rycka på axlarna åt att tonåringar äter lika lite som Liz Hurley, skådespelerskan som koketterade med att hon levde på sex russin till lunch?
Vi kan slå fast att Size Zero är ett sjukt fenomen.
Frågan är hur man ska motverka eländet.
En strategi är att tiga ihjäl genom att låta bli att ikonisera zerokvinnorna. Det kan man som TV3 enkelt avfärda eftersom de bildligt talat har invaderat medierna. Vi kommer inte undan!
Bättre att problematisera, resonerar trean och lägger – surprise – in ett extremt program i tablån.
I Spurlockinspirerade ”Superskinny Me” tävlar två journalister – kvinnor så klart – om vem som först lyckas svälta sig till the magic number.
I två avsnitt sätts de på en ocensurerad, livsfarligt svältdiet. En varning, är den officiella varudeklarationen. Men i praktiken får tittare i riskzonen en snabbkurs i självsvält.
Den otäcka slagsidan bekräftas av anorexiexperten Anki Sahlin på Karolinska sjukhuset. Hon garanterar i en intervju att programmet kommer att öka patientintaget.
Problemet handlar alltså inte ”bara” om unga kvinnors välbefinnande. Här finns en överhängande risk för att ett snabbt växande behov av vårdplatser. Anorexivården motsvarar i dag inte på långa vägar efterfrågan, och en ny patientvåg är det sista den behöver.
Men sådant behöver ju så klart en kommersiell TV-kanal inget ta hänsyn till. Kan man tycka. Men nu signalerar TV3 att man vill ta ansvar – genom att visa en slinga med numret till Anorexi- och bulimikontakt under programmet!
Det känns som att sända ett program om hur man begår självmord – och visa numret till en präst.
Vill man belysa problemet med Size Zero finns det klokare och värdigare sätt.
Superskinny Me är ett makabert exempel på hur långt kommersiella medier är beredda att sträcka sig för att toppa ett extremt utbud. Hur långt ska det gå innan trenden vänder och medierna börjar fundera över konsekvenserna?
