Piratpartiet går till val på att skydda individen från staten, och där ligger deras hela fokus. Att enskilda företag som till exempel Microsoft eller Google sammanställer filmer, så att man de facto skapar möjligheter till att i realtid övervaka var-enda steg en individ tar, ska det inte finnas några begränsningar för?
Och här talar vi inte om friheten att filma på offentlig plats, utan om friheten för den som befinner sig framför kameran, som bara råkar passera förbi. För den personen finns det inget mått av frivillighet eller ens medvetenhet om vad som sker.
Anna Troberg (PP), ger inga svar till mig (GT 16 april) på detta. Man visar oförståelse för den enskildes känsla av maktlöshet i en mobbnings- situation, när man säger att bara man har kunskap, så löser sig allt.

I det här fallet blir det ett elittänkande - att teknisk kunskap löser problemen med trakasserier på nätet. Men inte ens all kunskap kan ta bort känslan av utsatthet och otrygghet hos dem som drabbas.
Troberg ställer frågan "hur blockerar man någon från fikabordet på jobbet", och menar att tillvaron på nätet är enklare; det går att blockera, anmäla inlägg till sajtansvariga och så vidare. Förhoppningsvis får man gå hem från jobbet någon gång varje dag, medan det som försiggår på nätet finns där hela tiden.
Hon berör inte det faktum att nätmobbningen ofta även är indirekt. Att ett barn avstår från att läsa kränkande tillmälen om sig hjälper föga om alla andra i klassen läser dem. Att man många gånger kan identifiera förövaren tack vare att han/hon skrivit på nätet skyler inte över det faktum att det också finns gott om sätt att vara anonym.

Tankegången kring tekniken som frälsande medel, är ett återkommande tema i Piratpartiets argumentation. Drivs jag av teknikrädsla när jag vill sätta fokus på nätets avigsidor och vidga diskussionen om integritet?
Jag menar inte att man driver på mobbning eller integritetskränkande övervakning från enskilda företag, däremot att problemen inte tagits på nog allvar.
Och nej, jag vill inte ha en mängd speciallagar för nätet. Det krävs dock resurser och rutiner så att polis och annan myndighet, med bevarad rättssäkerhet, kan vidta åtgärder när kränkningar eller andra övertramp sker.
Jag har arbetat mot alla former av mobbning, både som politiker och genom ideella uppdrag. Min debattartikel är en naturlig fortsättning på det anti-mobbningsarbete jag drivit i många år.

Att nätet till sin natur skulle vara farligt, är en åsikt som Troberg pådyvlar mig och Krist- demokraterna. Internet är värdeneutralt, något som kan användas både till gott och ont.
Det handlar inte om att skrämmas, lika lite som det handlar om att ignorera de problem som faktiskt finns.

Penilla Gunther är riksdagskandidat för Kristdemokraterna, Västra Götaland Norra.