Undrar du också var politiker ibland får sina idéer ifrån?
Alla politiker drivs rimligen av viljan att förbättra samhället. I första hand borde de därför underlätta för människor som inte har råd att betala själva.
Tyvärr måste vi ifrågasätta hur det är både med solidariteten och kunskaperna bakom vissa beslut.
Här är bara ett exempel.
För en dryg vecka sedan möttes Socialdemokraternas verkställande utskott i Göteborg och spikade nio punkter för bättre vård på lika villkor.
Gratis tandvård upp till 25 års ålder, är en av dem.
Det var också ett rödgrönt valkrav i Västra Götalands omval. Men inget är som bekant gratis. Det kommer att kosta regionen ytterligare 100 miljoner kronor varje år - de rödgrönas egen uppskattning.
Orsak till förslaget är att 12- 13 procent av ungdomarna slutar gå regelbundet till tandläkaren, när de måste börja betala ur egen ficka.
Nu uppstår genast några frågor som politikerna borde ha ställt sig och plockat fram svaren på.
Finns eventuellt några mer angelägna hål att stoppa 100 miljoner i, än ungdomar som redan har "världens bästa tandhälsa"?
Kommer de tolv saknade procenten att börja gå till tandläkaren igen, bara för att det blir gratis?
Stoppar kostnaden vid 100 miljoner kronor?
Erfarenheten från tandläkare visar att en hel del som nu uteblir inte kollade sina tänder regelbundet ens när de fick komma gratis.
Sådana "riskgrupper", som av olika skäl inte prioriterar hälsan i första hand, är svåra att nå med generella insatser.
De kommer först när tandvärken och hålen blivit akuta. Då blir behandlingen betydligt dyrare. Fast ofta betalar redan socialbyrån.
Men tandläkaren är ju för dyr ändå, menar många fler. Hur synd är det om dem?
Upp till 20 år har alla barn fri tandvård. Västra Götaland har ensamt redan höjt gränsen till 23 år. Nu talas om 25.
Men de flesta ungdomar - som har normalgod tandhälsa - behöver inte betala mer än 200- 300 kronor för ett besök per år. Staten bidrar då med ytterligare 300 kronor i stöd.
Eller så kan de köpa en försäkring som regionens egen Folktandvården satsar på. Kostar från 40 kronor i månaden och täcker sedan alla slags behandlingar.
Men visst är tandvården dyr för fattiga pensionärer, som aldrig fick chans att sköta tänderna lika bra som dagens barn, och därför har stora fyllningar som blir sköra med åren och går sönder.
Men de får bekosta alla reparationer själva, upp till 3000 kronor.
För så orättvist slår även den förbättrade tandvårdsförsäkring som kom 2008, att största delen av stödet går till "rikare" patienter som först måste betala kring 10000 kronor ur egen ficka.
Vården borde vara gratis, har inte minst politkerna präntat i oss. Vi känner därför motvilja när vårdcentralen vill ha 100 kronor. Men 300 kronor hos frissan uppfattar vi som billigt.
Den här ledaren handlade egentligen inte alls om tandvård.
Utan om politiker som lovar stort utan att ha granskat behovet och följderna. Alla reformer gör viss nytta.
Men till vilket pris? Och vilka måste betala i stället?
