Det är svårt att applåderna när man håller ett paraply. Det är den främsta lärdomen av Stefan Löfvens sommartal i går, i hällregnet i Vasaparken i Stockholm. Men publiken kunde ha ropat toppen, bravo och heja i stället. Det gjorde den inte. Det var ju trots allt sossar där och lyssnade, inte gammelmoderater.
Socialdemokraternas partiledare sade export fler gånger än någon orkar räkna. Stärkt konkurrenskraft också. Här gäller det att öppna fler svenska ambassader för att sälja varor och tjänster, här ska det bli ett "innovationsråd" med företags-, forskar- och politikertoppar.
Den enda sakpolitiska nyheten i talet var att Socialdemokraterna vill halvera tiden arbetsgivarna betalar sjuklön från två till en vecka. Motivet? Att åtgärden är för betungande för företagen.
Här kan man tala om perspektivförskjutning. Sjuklönen infördes 1992 som en del i krispaketet. Fem år senare förlängde Socialdemokraterna den till en månad, av ekonomiska skäl men också för att arbetsgivarna ansågs orsaka en stor del av sjukdomarna genom dålig arbetsmiljö. Den företagare som tänkte på personalens hälsa skulle sålunda få sin belöning i form av närvaro.
Ett år senare backade S tillbaka till två veckor. Men 2003 ökade man på till tre. "Feltänkt", kommenterade Löfven i går. Han gör därmed upp den socialdemokratiska bilden av företagare som i grunden hänsynslösa i behov av stram tuktning. Tvärtom vurmade han för att ge dem bättre villkor. Framgångsrika företag - exporten, exporten, exporten - ger fler jobb och därmed förutsättning för välfärd och trygghet.
Om gammelmoderaterna varit i Vasaparken hade de slängt paraplyerna och klappat sig röda. Allra helst som Löfven inte sa "ökande klyftor" en enda gång. Det har länge varit ett retoriskt obligatorium för S-ledare. Men också här verkar en värderingsförändring ha inträffat.
När ekonomiska talespersonen Magdalena Andersson fyllde DN-debatt i torsdags skrev hon: "Vår fördelningsmässiga utgångspunkt är att politiken ska bidra till att överbrygga inkomstklyftor - inte till att vidga dem." Inga klyftkrympningar här heller.
Löfven och Andersson har talat om infrastruktur, forskning och utbildning. Och i höstbudgeten kommer regeringen med förslag om just det, så där kan S inte trumma på så högt. Och de lär knappast få makten genom affischer med budskapet "Vi öppnar konsulat i New York" och "Med S till Manilla".
Det är alldeles utmärkt att S pressar regeringen Reinfeldt att förbättra företagens villkor. Men knappast valvinnande.
Löfven har inte lång tid på sig att berätta om vad han vill göra i de stora frågorna. Mona Sahlin dröjde så länge med besked att budskapen inte hann ta fäste. Stefan Löfven har snart försatt sig i samma knipa. Det vore synd om han hamnade där. Regeringen Reinfeldt behöver tuff opposition och kamp ända fram till vallokalen.
