Sedan Barn- och elevombudet BEO inrättades för fyra år sedan har skolor i Göteborg med omnejd krävts på skadestånd för mobbning i tretton fall, konstaterade Göteborgsposten häromdagen.
I fem fall har kommunerna betalat så mycket som BEO krävt, och fyra gånger har man förlikats.
Just nu är tre fall av mobbning aktuella i Göteborgs tingsrätt, och ytterligare ett förbereds. Ett av målen gäller 15-åriga Yasmine Gustafsson, som i helgen hade modet att berätta sin historia i GT.
Jasmine kräver Herrgårdsskolan på Lindholmen på rekordbeloppet 239 000 kronor för att man sumpat att stoppa de grova trakasserier hon utsatts för av sina så kallade skolkamrater.
Gång på gång på gång. I fem år.

För att göra en lång och plågsam historia kort så har Yasmine sedan tioårsåldern blivit psykiskt och fysiskt kränkt och misshandlad i skolan.
Hennes kläder och saker har blivit förstörda och stulna, hennes dagbok offentliggjord och hennes mejlkonto hackat. Hennes plågoandar har gett sig på hennes familj och förföljt henne även efter skoltid.
Varför hon aldrig sa något?
Det gjorde hon. Yasmine och hennes mamma larmade lärarna om och om igen, men inget hände.
Yasmine blev misstrodd i stället. Att den tolkningen inte är tagen ur luften framgår av skolans svaromål.
Skolan åberopar saker som ska visa att felet ligger hos Yasmine - en klassisk och men helt felaktig strategi enligt BEO Lars Arrhenius som för Yasmines talan.
Han säger till GT att skolans attityd signalerar att mobbningen av Yasmine var okej.

I våras släppte Skolinspektionen sin rapport om kränkande behandling av skolelever.
Där konstateras att mönstret I Yasmines fall är typiskt för skolor som inte lever upp till det lagstadgade kravet på att förebygga och förhindra att barn utsätts för kränkande behandling.
Tendensen är att skolledningar mest fokuserar på vad mobboffret har gjort och inte gjort.
Problemet är att åtgärder med sådant, felaktigt fokus ger dålig effekt.
Dessutom innebär de en ny kränkning av den mobbade eleven, som direkt eller indirekt blir uppmanad att sluta provocera och börja anpassa sig.

Att hantera mobbning är ingen enkel sak. I Yasmines fall menar skolan att man har försökt på olika sätt. Det är möjligt att man anser det.
Men hur skolan än slingrar sig så är och förblir det dess lednings ansvar att leva upp till skollagen.
Lyckas man inte så gäller det att hitta en bättre strategi, inte att skuldbelägga ett utestängt barn.
Man borde ha jagat mobbarna med blåslampa redan tidigt, och satt in tuffa åtgärder så snart det stod klar att situationen var låst.
I dag är det fullt möjligt att flytta mobbare från skolan. Det låter drastiskt och det är drastiskt.
Men om alternativet är att barn som Yasmine ska behöva lida och stängas ute, så är omplacering av mobbare att föredra.
Att Yasmine nu mår bra är en effekt av hennes personliga nätverk och av att hon blir fri från sina plågoandar i och med att hon börjar gymnasiet.
Det har inte med skolledningens agerande att göra - tvärtom.