I Lidköping vid Vänern vankas det folkomröstning i samband med
kommunalvalet i september. Väljarna ska tycka till om huruvida Lidköpings bibliotek ska flyttas till en fastighet kallad Sockerbruket. Debatten har varit intensiv, trots att alternativen till Sockerbruket knappt är definierade. Någon har lanserat gamla försäkringskassans lokaler, men utan att visa hur man ska bygga om dem.Andra gillar tanken på ett nytt bibliotek på samma plats som det gamla. Att det skulle innebära fortsatt hög hyra spelar ingen roll.
Fördelarna med att flytta biblioteket till Sockerbruket är flera.
Fastigheten ägs av kommunen och man skulle alltså driva verksamheten i egna lokaler. Vidare har Sockerbruket köpts in med avsikten att öppna ett kulturhus. Det är utmärkt för ett bibliotek. Ritningar till det nya biblioteket är redan klara.
Innan beslutet om folkomröstningen togs hade kultur- och fritidsförvaltningen dessutom inlett upphandlingen till verksamheten.
Personalen var inställda på att flytta, och det fanns en budget.
I ett sådant läge hade man kunnat tro att kommunstyrelsen skulle sätta ner foten, och förklara att det finns en långt gången, lämplig plan.Eller att man åtminstone beslutat att utreda alternativa lokaler. Men icke. I stället blev politikerna stressade och godkände en folkomröstning. Detta trots att det inte ens fanns ett medborgarinitiativ utan bara prat om att någon tänkte starta en namninsamling.
Folkpartisten och riksdagskandidaten Pär Johnson menar på sin blogg att det politiska styret i Lidköping har blivit fartblinda och saknar vana vid att ta debatter.
Man har i många år lyckats driva igenom stora saker som Arenahallen och ställt folk inför fullbordat faktum. Den debatt som då har uppstått har av förklarliga skäl inte lett till något, förutom irritation och misstro.
Frågan är om det bara handlar om att vara fartblind.
När det finns en vettig plan som börjat sättas i verket, och man inte kan försvara och förmedla det, så är man inte särskilt trovärdig som politiker.
Det är bra att folkomröstningar finns som direkt komplement till de ordinarie valen, men det måste bli mer styrsel på när och om vad man ska folkomrösta.
Det är till exempel inte acceptabelt att rösta om vargjakt, när kommunen inte ens äger frågan.
Detsamma gäller frågor som bättre avgörs av de folkvalda, som i fallet Lidköping. Efter årsskiftet är tanken att det så kallade folkinitiativet ska stärkas genom en grundlagsändring. Det ska bli lättare för väljarna att få till stånd folkomröstningar. Samtidigt skriver man i grundlagsutredningen att en så kallad kvalificerad majoritet i kommunfullmäktige ska kunna stoppa folkomröstningar i frågor helt utan förankring i fullmäktige. Det återstår att se om grundlagsändringen kommer att märkas för väljarna. När det gäller Lidköping spelar det uppenbarligen ingen roll - där backar man inte för folkomröstningar, ens i frågor som egentligen är lösta.
