Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket måste spara pengar. Det vill man göra på bekostnad av kroniskt sjuka människor. Någon på TLV har nämligen hittat på att typ 1-diabetiker med insulinpump är för dyra i drift.
En klassiskt dum idé som fullständigt saknar stöd hos läkarkåren, och som skulle pressa tillbaka svensk diabetesvård till 70-talsnivå om den blev verklighet.
Diabetesläkaren och forskaren Peter Adolfsson på Drottning Silvias Barnsjukhus berättar för GT:s ledarredaktion att knappt hälften av klinikens cirka 530 barn med diabetes typ I har pump.
Patienterna får alltså det livsviktiga hormon som de själva inte kan producera, via en pump med en liten slang in i magen.
I stället för att ta en spruta med insulin i samband med måltider trycker man på pumpen när det är dags att äta, eller när man behöver justera sin blodsockernivå.
Peter Adolfssons och hans kollegors forskning ger stöd för barn med diabetes typ 1 som regel förbättrar sina långsiktiga värden genom att byta till pump.
Pumpen är ett alternativ till sprutor, som brukar passa inte minst små barn, även av livskvalitetsskäl.
Med pump slipper man injicera sex gånger om dagen. För många barn är sprutan lika med rädsla och smärta. Varje dag. Pumpen håller deras blodsocker jämnare, vilket ger större frihet och ökad kontroll för föräldrarna. Barnen kan sporta eller leka loss precis som sina kompisar, utan att straffas med lågt blodsocker hela nästa natt. Man kan säga att pumpen ger många diabetesfamiljer den nattsömn som vi andra tar för given.
En viktig poäng med pump är att man kan tillföra insulin kontinuerligt. Man behöver alltså inte äta samtidigt. Med sprutor är man utlämnad åt att tvinga i barnet mat om blodsockret faller. Peter Adolfsson liknar pumpen vid en möjlighet att "gasa eller bromsa" insulinet.
Den gör att barnen slipper förknippa mat med vård och obehag. Den minskar också risken för övervikt.
Nej, att slopa den statliga subventionen av pumpar är inte smart, hur man än vänder på "problemet". Att föra över ansvaret till landstingen duger inte som alternativ.
Oavsett vad organisationen Statens Kommuner och Landsting lovar eller rekommenderar så finns ingen garanti för att alla landsting kommer att prioritera diabetikerna. Risken för att fattiga regioner drar in på pumparna är tvärtom överhängande.
Att ta bort subvention av insulinpumpar betyder givetvis inte att diabetesvården blir billigare för samhället. Ojämna blodsockernivåer under lång tid ökar risken för följdsjukdomar.
Den vården lär kosta klart mer än att subventionera pumpar på ett tidigt stadium.
Svensk diabetesforskning är mycket respekterad internationellt och har nu vittring på innovationer som skulle modernisera vården ytterligare.
Slopade subventioner vore lika med att köra över landets diabetesexpertis, och deras patienter. Det vore att tvinga dem 35 år bakåt i tiden.
