Regeringen är positiv till att införa ekonomiska nystartzoner. I klartext menas olika slags skattelättnader för företag som startar i vissa fattiga förorter med många arbetslösa.
Sänkta avgifter är uppmuntrande stöd och hjälper mer än bidrag som lätt passiviserar, menade Hampus Magnusson (M) biträdande kommunalråd i Göteborg i förra tisdagens GT.
Bergsjön, Hjällbo, Biskopsgården nämns som exempel på stadsdelar som uppfyller utredarens regler för att bli frizoner.
Det är lätt att hålla med. Det är alltid värt att förutsättningslöst prova något nytt, när stödåtgärderna hittills inte har fungerat som tänkt var.
Men tänk i stället om det inte är invånarnas vilja, brist på utbildning, ofullständiga kunskaper i svenska eller skattetrycket som är det riktiga hindret för utvecklingen i förorterna? Utan själva stadsdelen i sig, byggnaderna och geografin.
När en invandrare från Bergsjön beslutar att öppna fruktaffär eller restaurang så väljer han hellre ett affärsläge där många människor passerar. Helst i Göteborgs innerstad.
Verkligheten har sprungit ifrån miljonprogrammets sovstäder där hemmafruarna skulle göra sina inköp i den lokala butiken på torget och alla barnen hänvisades till förskolor och skolor i stadsdelen, menar Jerker Söderlind, forskare på KTH - tekniska högskolan i Stockholm.
Förorterna har blivit ännu mera sovstäder när eleverna väljer att åka till friskolor i centrum och veckans mat hämtas i bil från stormarknader vid Allum, Bäckebol eller Backaplan.
Kundunderlaget räcker inte längre i förorterna, därför att ingen utomstående bilist stannar till och handlar där. Det krävs i så fall vara någon unikt bra affärsidé typ Ullared som drar folk.
Jerker Söderlind skriver i en nyutkommen antologi, kritisk mot frizonerna. Titeln är "Från utsatt till utmärkt område", utgivare liberala tankesmedjan Fores.
Förorternas välbärgade småhusområden (som i sydvästra Göteborg) är precis lika segregerade, påpekar han. Bara bostäder, sällan några arbetsplatser eller butiker. Ändå har ingen regering övervägt att stödja nyföretag just där.
Skattelättnader för att skaffa arbetslösa jobb är aldrig negativt. Men varför kan inte bergsjöborna arbeta i andra stadsdelar, med eller utan stöd? Givet är att en lyckad industrietablering i Hjällbo skulle kunna lyfta hela området i status och välfärd.
Men bäst ändå är alltid att ge utbildning till den som saknar sådan, praktikplatser och hjälp till kontakter på arbetsmarknaden - som hittills ansetts som säkra vägen mot fasta jobb.
Vi lever i de olika kluster som modern stadsplanering har skapat. Kontor på ett ställe (som kring Åby i Mölndal). Butikerna samlade i externa köpcentra eller centrum. Bostäderna skilda från dem. Det är inget ideal, får människor med pengar välja själva så köper de helst en lägenhet i Göteborgs stenstad där alltihop är samlat på korta avstånd.
Visst kan det vara värt att testa nystartzoner ändå. GT har tidigare varit positiva till dem. Men vi ska inte ha alltför stora förhoppningar om så många fler jobb.
