Jublet var stort på Sahlgrenska när två kvinnor fick var sin ny livmoder inopererad. Om ungefär två år kommer de att bli mödrar, om den tänkta fortsättningen går väl.

Det är bara att gratulera till ännu ett av många medicinska framsteg. Men varje sådant här genombrott reser ändå den gamla och nödvändiga frågan:

Vilken vård ska sjukhusen koncentrera sig på, och kan några slags ingrepp väljas bort?

Rättare sagt, vilken kirurgi kommer vi att tvingas avstå från - trots att forskarna klarat av den?

Köerna till behandling av andra, smärtsamma och hindrade åkommor har inte byggts bort ännu. Sannolikt kommer de aldrig att kunna försvinna helt, för nya, bättre behandlingsmetoder och mediciner introduceras varje år. Men med dem ökar kostnaderna. Region- och landstingspolitiker letar ständigt inkomstkällor eller möjligheter att spara, för att få sjukvårdens budgetar att gå ihop.

Forskningen och de nya rönen på Sahlgrenska drabbar inte andra operationer, det är viktigt att påpeka. Den betalas med forskaranslag och forskning är investering för framtiden. Men åtminstone hittills har alla nya lyckade medicinska rön omsatts i praktiken, till daglig vård.

Frågan behöver alltså ställas: ska skatten betala också provrörsbarnen?

Läkarens arbete vilar på grundregeln att alla som behöver sjukvård också ska få hjälp. Att sortera bort någon grupp av sökande är främmande för humanistisk medicin.

Men vården måste ändå arbeta efter riktlinjer. Lag och läkaretik säger att livshotande och kroniska sjukdomar ska gå först i kön. Mindre svåra sjukdomar får vänta.

Ännu lägre prioriteras provrörsbefruktning. Den står i samma grupp som vaccinationer och icke medicinskt nödvändiga kejsarsnitt och görs om det finns tid och resurser. Där borde nu också livmoderbyten sorteras in.

Dilemmat med en sådan turordning är att den ändå aldrig kan följas till punkt och pricka, därför att individer är olika. Även en ofarlig vårta kan av bäraren upp­levas som ett skamligt hinder för normalt umgänge. Ofrivillig barnlöshet bryter psykiskt ner en del kvinnor. De behöver hjälp.

Men ska vi betala även för friska men barnlösa föräldrars lycka?

Många barn har förstås redan kommit till med vetenskapens hjälp.

Men många barn, som föds naturligt, dör av svält och sjukdomar därför att de hade oturen att bo i fel land som vi "glömde" att hjälpa. Världen är tyvärr inte jämlik.

Nästa dilemma blir om Sverige ska tillåta också surrogatmammor, det funderar just nu en statlig utredning på.

Ja, vi måste självklart fortsätta utveckla även dyra transplantationer om de kan rädda liv.

Men nej, det här resonemanget leder till att transplantationer inte ska användas för att skapa nya liv. Eller vad tycker du och din plånbok?

Däremot bör läkarna fortsätta forska också på livmoderbyten, för nya kunskaper ger erfarenheter som ofta kommer till allmän nytta i hela vården.