Efter många år av debatt och motvilliga politiker står det klart att Stockholm får ett sprutbytesprogram, vilket innebär att tunga narkomaner kan byta begagnade sprutor mot rena. Inte en dag för tidigt.
Antalet anmälda hiv-smittade personer i Stockholms län, som har smittats av sitt intravenösa missbruk, ligger mellan 10 och 25 varje år. När det gäller hepatit C nydiagnostiseras 150-250 personer i länet varje år, med intravenöst missbruk som smittväg. Inget obetydligt antal.
Med beslutet följer Stockholm de goda exemplen från Malmö, Lund, Helsingborg och Kalmar. Erfarenheterna från både Skåne och grannländer som Finland talar för att sprutbyten är ett effektivt sätt att minska hiv- och hepatitsmitta. De senaste åren har spridningen av hiv bland Malmöregionens sprutnarkomaner legat runt nollstrecket.
På Sveriges framsida fortsätter debatten att handla om programmens existensberättigande, i stället för hur de bäst kan utformas. Bara i Göteborg beräknas cirka 1 700 individer lida av ett tungt narkotikamissbruk. Under de senaste tio åren har runt 30 missbrukare smittats med hiv, och sedan 2007 har minst 850 missbrukare med hepatit C registrerats.
Det är hög tid att Göteborg ändrar riktning, men motståndet är hårdnackat. 2010 sade Göteborg nej till Västra Götalandsregionens förslag om att införa sprutbytesprogram för tunga narkomaner. Samma år smittades två personer av hiv genom orena sprutor, och flera missbrukare insjuknade i hepatit B. Samtliga drabbade hade anknytning till det intravenösa missbruket.
Samtidigt som frågan är så gott som död i Göteborg har ett antal heroinmissbrukare i Europa drabbats av mjältbrand. I juni rapporterades tre fall från Tyskland. I början av juli dog en missbrukare i Köpenhamn. Det misstänktes vara ett förorenat parti heroin som låg bakom dödsfallet.
- Tack vare sprutbytesprogrammen har vi en unik möjlighet att snabbt sprida information till våra missbrukare, sade då Håkan Ringberg, smittskyddsläkare i Skåne.
Därefter har det rapporterats om ytterligare fall i Köpenhamn, liksom i Frankrike och Skottland.
Möjligheten att etablera en dylik kontakt med människor i samhällets periferi väger uppenbarligen lätt i Göteborg. Här har man valt att fokusera på att inte skicka ut fel "signaler", en ståndpunkt grundad i villfarelsen att ett samhälle som förhåller sig pragmatiskt till missbruk därmed sanktionerar och legitimerar missbruk. Stämpeln "drogliberal" används flitigt, även på forskare och läkare. Det är devisen "ett narkotikafritt samhälle" som gäller, utan utrymme för skadereduktion i verkligheten. I stället ska utopin bibehållas till vilket pris som helst.
Internationellt är forskarvärlden i princip enig om att sprutbytesprogram förebygger hiv-spridning. Bakom samma slutsats står även Världshälsoorganisationen (WHO), FN-organet Unaids och narkotikabyrån UNODC samt EU:s motsvarighet ECNN.
I Göteborg är det bara Miljöpartiet och Folkpartiet som stöder ett sprutbytesprogram. De övriga partierna i Göteborgs kommunstyrelse bör se över sin verklighetsuppfattning. Det stämmer att sprutbyten inte är en patentlösning på alla problem. Det krävs mycket mer för att hjälpa människor både i missbruk och ur missbruk. Men som en del av en allomfattande hälsofrämjande politik är sprutbyten en självklarhet.
