Liborgate rullar vidare. Affären har fått sitt namn efter Liborräntan som sätts varje dag av en grupp banker på basis av hur mycket de betalar för kortfristiga lån. Under brinnande finanskris tycks flera banker ha uppgett lägre lånekostnader än de egentligen hade.
Storbanken Barclays vd Bob Diamond har redan fått gå, och ett dussintal andra banker är under utredning världen över. Men Finansinspektionen verkar ointresserad av att undersöka om liknande manipulering har skett med den svenska Stiborräntan.
Många menar att Liborgate har avslöjat ett stort glapp i de finansiella tillsynssystemen. Och man får förstå att folk skräms av bankernas makt.
En granskning visar till exempel att Storbritanniens finanssektor lade närmare 100 miljoner pund på lobbyverksamhet 2011. Näringsminister Vince Cable oroas över banksektorns stora inflytande.
Men mer övervakning och regleringar kan paradoxalt nog ge banker en grad av inflytande som aldrig så många lobbyslantar kan köpa.
För det är svårt att övervaka något så komplicerat som ett banksystem utan att dels ha mycket nära kontakt med bankerna, dels rekrytera nödvändig expertis från just bankvärlden.
Det har till exempel framgått att USA:s nuvarande finansminister Timothy Geithner kände till att bankerna manipulerade Liborräntan redan då han var chef för NY Federal Reserve 2008. Geithner har sedan tidigare kritiserats för att ha varit för bundis med de bankmänniskor han skulle hålla koll på.
Och hans företrädare på finansministerposten, Hank Paulson, var med om att rädda försäkringsbolaget AIG 2008. Det innebar i praktiken att nästan 15 miljarder dollar landade i kassakistorna på Goldman Sachs - företaget där Paulson tidigare var vd. Veckan innan ringde Paulson till Goldmans nye vd åtminstone 24 gånger.
Robert Rubin satt å sin sida i Goldmans styrelse innan han blev USA:s finansminister 1995 och sjösatte räddningen av ett skuldkrisande Mexiko - eller egentligen av de storbanker som lånat ut pengar till landet. Däribland Goldman.
Rubin var även med och upphävde Glass-Steagal-lagstiftningen. Det möjliggjorde utvecklingen av den sortens finansiella instrument som skyndade på finanskrisen. Och gynnade i hög grad Citigroup, finansbolaget som anställde Rubin då han slutade som finansminister. Hans nya jobb? Att lobba på regeringen.
Kompetent folk kan inte bara dras fram ur en hatt. Så myndigheter rekryterar ur den bransch man vill reglera. Och den som har reglerat hoppar över till näringslivet.
Det gäller inte bara banksektorn i New York och London - i Sverige kan listan över tidigare ministrar som gått till näringslivet göras lång. Världen över sitter staten och kapitalet i samma båt.
Är Finansinspektionens ointresse att undersöka eventuella oegentligheter med Stibor ett symptom på samma problem? En sak är säker: regleringar och övervakning lär förbli ett tveeggat svärd.
