Debatten om storregioner var livlig för några år sedan, men har varit förhållandevis lågmäld sedan dess. Då den särskilde utredaren Mats Sjöstrand häromdagen la fram sitt betänkande "Statens regionala förvaltning - förslag till en angelägen reform" tog den dock i viss mån fart igen. Nu siktar Sjöstrand inte på just storregioner - "regionbildning genom sammanslagning av landsting kommer inte att ske förrän tidigast 2019", säger han i en debattartikel i Svenska Dagbladet - utan nöjer sig med att föreslå att antalet länsstyrelser (men inte län) minskas från 21 till 11.
För Västsverige innebär det att Västra Götalands och Hallands län får ett gemensamt styre med säte i Göteborg, medan Värmlands och Örebro län får en länsstyrelse i Örebro.
Sjöstrand påpekar, helt riktigt, att många myndig heter redan gått ifrån länsindelningen, och att fler kommer att följa. De föreslagna sammanslagningarna kan förhindra kostnadsökningar på 300 miljoner kronor årligen. Dessutom är en del länsstyrelser i dag så små att de har svårt att arbeta effektivt. Det leder inte sällan till bristande enhetlighet i ärendehanteringen - vilket kan hota rättssäkerheten.
På de punkterna är det svårt att säga emot Sjöstrand. Den nuvarande länsindelningen har sina rötter i tidigt 1800-tal, och mycket har hänt sedan dess. Dessutom måste länsstyrelsernas verksamhet renodlas, och betänkandet föreslår ett antal förändringar.
De första kommentarerna är blandade. I Värmland förefaller politiker och andra att motvilligt acceptera att en sammanslagning är nödvändig, och de har inga invändningar mot Örebro län - däremot vill de ha kvar Karlstad som sätesort. Det önskemålet lär inte uppfyllas, Örebro är större, ligger närmare Stockholm och politikerna där vill absolut sitta där de sitter.
I Halland råder större missnöje. Kommunlrådet Carl-Fredrik Graf (M) i Halmstad finner ett mindre antal länsstyrelser logiskt, men definitivt inte vad det gäller det egna länet. Landshövdingen Lars-Erik Lövdén säger till TV4 Nyheterna Halland att han är "väldigt negativ" till förslaget, medan hans kollega Lars Bäckström i Göteborg menar att "hans" län redan är stort nog. Och Moderaterna på riksplanet är inte entusiastiska: "Det finns, tycker vi, en väl fungerande organisation i dag", säger KU:s vice ordförande Per Bill (M).
Trots denna tveksamhet talar mycket för att förslaget accepteras, om än med smärre korrigeringar. Stordrift har nackdelar, men i det här fallet finns flera vinster att göra. Att olika myndigheter arbetar i varierande geografiska indelningar är opraktiskt och ger upphov till onödig byråkrati. Att man sparar på skattepengar väger tungt. Och på sikt - om än tidigast på 2020-talet - kommer storregionerna trots protesterna säkerligen att bli verklighet. Ett minskat antal länsstyrelser är ett logiskt första steg.
