Regeringen är ute på sin årliga budgetturné. I förra veckan presenterades stora satsningar på infrastruktur. I går hade turen kommit till Helsingborg och en miljardsatsning mot ungdomsarbetslösheten.

På Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen gnisslas det antagligen tänder. I fråga efter fråga ser regeringen till att göra oppositionspolitiken till sin egen. Regeringen har till och med fått utbyggnaden av tunnelbanan i Stockholm att framstå som en borgerlig hjärtefråga. Stefan Löfven och Magdalena Andersson kan inte göra mycket mer än att applådera regeringens utspel och på sin höjd kräva lite mer av samma sak. Sällan har det varit så trångt i politikens mittfåra som i dag.

Gårdagens fokus var den höga ungdomsarbetslösheten. Visserligen är statistiken om att var fjärde ungdom går arbetslös gravt missvisande, men det finns utan tvekan stora problem att ta itu med. Ett är ingångslönerna som tillhör västvärldens högsta. Tröskeln till de fasta jobben höjs ytterligare av det extremt starka anställningsskyddet.

Ett annat bekymmer är det ökade antalet avhopp från gymnasiet. Enligt Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, är en förklaring den förlängning av yrkesutbildningarna på gymnasiet till tre år som genomfördes i början på 90-talet. Den borgerliga regeringen har klokt nog gått tillbaka till den gamla ordningen, men man lyckas ändå inte få fason på yrkesutbildningen.

Av de högtflyende ambitionerna om 40000 lärlingsplatser har det blivit en tumme. Eleverna vänder yrkesutbildningen ryggen som också fått skamfilat rykte av diverse lycksökare på friskolemarknaden som inte har levt upp till kvalitetskraven.

Vi har hamnat i ett läge med en växande missmatch mellan industrins och den offentliga sektorns behov å ena sidan och ungdomars utbildningsval å den andra. Industrin, landstingen och kommunerna ropar efter yrkeskunnig personal, men bänkarna på yrkesutbildningarna och vård- och omsorgsprogrammet gapar allt oftare tomma.

SVT:s Agenda visade i söndags ett inslag om Åges Metallgjuteri i Unnaryd som trots hög ungdomsarbetslöshet inte lyckades locka ungdomar till sin fabrik. Tillfrågade ungdomar på orten ville hellre jobba med roliga saker, såsom hästar.

Debatten om ungdomsarbetslösheten skulle må bra av lite mer av klarspråk. Föräldrar måste sluta curla sina barn så hårt att de slipper ta lediga jobb. Ungdomar måste själva inse att bara en försvinnande liten minoritet kommer att kunna försörja sig som programledare och skådespelare. Facken å sin sida bär ansvaret för de höga ingångslönerna och måste medverka konstruktivt till en jobbpakt med fler ingångar till arbetsmarknaden. Arbetsgivarna slutligen kan inte bara klaga över bristen på utbildad personal att rekrytera utan att själva bjuda till.

Regeringens ungdomspaket lindrar symptomen med lite extra utbildningsplatser och bidrag, men de underliggande problemen kvarstår dessvärre.