I veckan avgick den maltesiska EU-kommissionären John Dalli. Han misstänks ha tillåtit sin gamla vapendragare och landsman Silvio Zammit att försöka förmå Swedish Match att betala en gigantisk muta.
Det svenska tobaksföretaget skulle i utbyte få en rekommendation från högsta ort om att EU-förbudet mot snus borde hävas. Swedish Match slog larm i stället.
Härvan verkar främmande från svensk horisont. Men själva snuset utgör inte historiens enda koppling till Sverige.
John Dallis har en lång karriär bakom sig som hög politiker i Malta. De som finansierat hans valkampanjer, som Silvio Zammit varit involverad i, har kunnat lovas anonymitet.
Landet har ingen lag som tvingar politiker och partier att redovisa bidrag. Det är Malta ensamt om i EU - förutom Sverige.
Sällskapet är inte särskilt smickrande. Sveriges avsaknad av redovisningslag har fått åter kommande kritik från både Europarådet och Transparency international , utan att någonting har hänt.
De senaste åren är det framför allt Moderaterna som har slagits för att få hemlighålla sina donatorer. Men i våras ändrade partiet plötsligt sin linje. Åtminstone enligt ett utspel från partisekreteraren Sofia Arkelsten, det sista hon gjorde innan sin avgång.
Nu ett halvår senare infinner sig frågan om Moderaternas omsvängning verkligen var seriöst menad. I våras sa justitieminister Beatrice Ask att ambitionen var att en lagändring skulle komma före valet 2014. Direktiv till en utredning skulle tas fram. Sedan dess har ingenting hörts. Och de förhandlingsmöten som Sofia Arkelsten höll med sina partisekreterarkollegor upphörde i och med hennes avgång.
Man lagstiftar inte om partifinansiering i en handvändning. Det är extremt svårt att ta fram en lag utan kryphål. Dessutom kommer partierna säkerligen ha olika uppfattningar i många detaljfrågor. Arbetet kommer att ta tid och borde redan ha börjat om målet med en lagändring före valet var uppriktigt.
Moderaternas besked i våras gick emot den hemlighetslinje som partiledningen fick partistämman att rösta igenom mindre än ett halvår tidigare. Om det bara var en taktisk manöver så har den fungerat väl. Sedan i april har partiet sluppit frågorna om partifinansiering, som dess företrädare har haft så svårt att besvara. Nu är det dags att öka trycket igen.
Väljarna måste få laglig rätt att veta varifrån partierna får sina pengar. Det räcker inte med frivilliga överenskommelser. Politiken måste vara höjd över varje misstanke om att inflytande i lönndom kan köpas för tillräckligt mycket pengar. Låt valet 2010 bli det sista där Sveriges regler kring partifinansiering endast hade sin EU-motsvarighet i John Dallis Malta. Börja jobba, moderater.
