Politiker vill att vi ska åka kollektivt, åtminstone i någorlunda bebyggda trakter. Därför betalas runt hälften av kostnaden för en resa med lokalbuss, pendeltåg, spårvagn eller tunnelbana över skattsedeln och hälften av den resande. Samtrafiken är bra för miljön; lägre utsläpp per kilometer och möjlighet att bygga bostäder i stället för parkeringsplatser.
Ändå har de gjort det svårare att resa kollektivt. Sedan ett par år kan vi inte längre kliva på bussen och köpa biljett. Vi ska ha handlat månadskort, laddningsbara kort á la jo-jo i Skåne eller reseremsor i Stockholm - att köpa en enkelbiljett går bara för den som har mobiltelefon och klart för sig vad man ska knappa för att fixa sms-biljett. Det går an för den som bor i regionen, men är rätt knepigt för inhemska besökare och direkt avskräckande för utländska turister.
Vadan denna kontraproduktiva åtgärd? Säkerheten. Kommunal larmade om att bussförarna blev rånade, de fackliga skyddsombuden införde stopp för kontanthantering och så småningom krävde arbetsmiljöverket att kontanterna skulle ur trafik. Och så blev det. Men arbetsmiljön för förarna har inte blivit bättre, snarare sämre.
Att bli rånad på jobbet är förskräckligt, oavsett om man kör buss i Uppsala eller är bankkassör i Töcksfors. Men det finns annat som är väldigt obehagligt också, att utsättas för våld och hot. Nu kräver Kommunal runt om i landet att förarna ska slippa utföra biljettkontroll - för när förarna påpekar att en sms-biljett är för gammal eller falsk, eller att det inte finns tillräckligt med pengar på åkkortet, då möts de ofta av otidigheter.
"Det är oerhört mycket tjafs och incidenter dagligen. Tyvärr har det hänt att förare fått både örfilar och träffats av spottloskor", berättade Rose-Marie Andersson, ordförande för Kommunals skånska trafiksektion i Skånskan.
Erfarenheterna är de samma i Stockholm, Göteborg, Norrköping och Uppsala, där skyddsombudet akut stoppade biljettkontrollen. Busschaufförer vittnar om ett utbrett fusk. Kenneth rapporterar från Stockholm om 57 personer med telefonbiljett under sin arbetsdag, samtliga falska. Patrik i Göteborg har drygt 20 oäktingar per arbetspass. När Emma körde i Härryda var 30 av 34 sms-biljetter fubbiga den dagen.
Många förare gör sitt jobb, snackar med smitarna och kör ut dem. Men då till priset av att andra passagerare blir irriterade för att det försenar deras resa. Andra har givit upp, de orkar inte med de vanliga hoten och det ovanligare våldet - de viftar förbi parasiterna.
Säkerhetsåtgärden har alltså gjort jobbet otryggare. Förlusterna av biljettsmitningen är dessutom vida högre än rånförlusterna.
Läxan av detta är att politiker och tjänstemän inte ska följa sin ryggmärgsreflex och säga ja när det läggs förslag som sägs höja säkerheten. De måste prövas lika noga som andra. Ädelt uppsåt är ingen garanti för goda resultat.
