Så snart vi journalister skriver något politiskt korrekt, som att flyktingbarn inte ska skickas till Italien och riskera misshandel, kommer garanterat en flod av anonyma hatmejl och hotbrev.
En förklaring till sådana reaktioner är att journalister i vissa politiska läger anses vara en sorts elitistisk förrädare. Högerradikala krafter påstår att korrekta skribenter bejakar en politisk konspiration, där till exempel massinvandring och kriminalitet bland utrikes födda anses hota det svenska samhället.
Det är en av slutsatserna som lyssnarna kunde dra av gårdagens seminarium med journalisten Magnus Linton på bokmässan i Göteborg. Han har skrivit en reportagebok om europeisk högerextremism. Seminariet blev ett kort men effektivt samtal, kanske mest lite skrap på ytan, men också en sammanfattning av vad Bok- och biblioteksmässan är i dag: Ett lättillgängligt men gediget folkuniversitet.
Bokmässan är tveklöst kommersiell och proppad med PR, men samtidigt fullmatad av kompetens och möjligheter för besökarna att gå vidare på egen hand. Till exempel med Lintons bok, trots att hans förlag verkade ha glömt bort att sälja den i anslutning till seminariet.
Bokmässans seminariedel har blivit en ovärderlig ryggrad och en oas i det fascinerande men tröttande branschmyller som möter publiken på entréplan. Utan föreläsningarna vore mässan ganska tam, men för 20 år sedan var det inte självklart att det hela skulle bli ett slags debatt- och bildningskonvent.
Frågan om bokmässan har fått för stor bredd har i princip funnits med i bilden sedan grundarna Conny Jacobsson och Bertil Falck fick sin galna idé om en biblioteksmässa på Västkusten i mitten 80-talet.
Kritiken har ofta handlat om att hälften av utställarna är "fel" slags deltagare. De som har tyckt så har vanligen själva varit utställare, av "rätt" sort. Det har klagats på att myndigheter och politiker varit på plats, på att glammiga bästsäljarförfattare sänker mässans status eller bara på att hyran är för hög. Något år bojkottades mässan av ett antal stora förlag, och alla trodde att den var död. Men icke.
Mässan drevs till en början av ett gäng fullkomligt orädda och förmodligen gränslösa människor, som med hjälp av en hängiven publik fick den att växa. I dag har den tveklös status.
Varje september flyttar Sverige sitt intellektuella nav till Göteborg. En skillnad mellan Göteborg och politikerveckan Almedalen är att här finns en folklig förankring. Det är inte bara kulturtanter, forskare, debattörer och kändisar, utan en förhållandevis bred allmänhet som vimlar bland godisskålar och avhandlingar.
Dagens största myller. Bokmässan är Sveriges största folkuniversitet. För vanliga kunskapstörstande besökare. Till skillnad från politikerveckan i Almedalen. Foto: ANNA HåLLAMS / EXPRESSEN
