När en anonym GT-skribent gick i gymnasiet uttryckte en studievägledare att det "ska" vara fattigt att plugga vidare.
Det hör liksom till att lida som högskolestudent. Det är en ganska vanlig, men sällan uttalad, attityd som reflekteras i stort och smått. Hur mycket den har med den ständiga bristen på bostäder i Göteborg att göra får vara osagt. Samtidigt är den politiska och byråkratiska passiviteten så slående att man undrar om den där romantiska föreställningen om den fattige men lycklige studenten spelar in.
Nej, lyckliga är de så klart inte - alla unga vuxna som tvingas ägna hösten åt att leta bostad i stället för att plugga. P4 Göteborg rapporterar att väntetiden för nya sökande nu är mellan 18 månader och två år hos SGS Studentbostäder. Beståndet av studentlägenheter i stan är pinsamt magert, och så lär det förbli om inget radikalt görs. De senaste åren inger inte direkt några förhoppningar. Bostadsbristen för studenter har varit skriande under lång tid. Utredningar och återkommande debatt visar att det finns politisk medvetenhet, men steget därifrån till konkreta åtgärder är uppenbarligen svårt att få till.
Det finns problem på statlig och kommunal nivå, som i princip är utredda, och som politikerna måste ta itu med. Flera nycklar finns hos regeringen. Den har bland annat kvar att erkänna behovet av särskilda stöd och regler för att underlätta för den marginella verksamhet som studentbyggen utgör. Den måste också se över de betungande skatteregler som avskräcker från att bygga dessa bostäder.
Med det inte sagt att kommunpolitiker kan luta sig tillbaka.
I Göteborg finns idéer hos både majoritet och opposition, och nu är det dags att man samlar sig kring dem, och kreativa lösningar för studenterna. En nyckel är att förenkla byråkratin kring byggprocessen - till att börja med provisoriskt. Bland förslagen från oppositionen föreslås byggen på tomter en bit utanför centrum där man lättare undviker formell dragkamp i form av överklaganden. En annan är att ge tillfälliga studentbygglov centralt, och runda den tunga byråkrati som sådant normalt innebär i Göteborg. Och visst är det anmärkningsvärt att markområden där man snabbt skulle kunna bygga enkla bostäder i stället står outnyttjade. Ytterligare en åtgärd skulle kunna vara oortodoxa boendelösningar som husbåtar, husbilar och övergivna kommunala lokaler - sådana finns här och där.
De tillfälliga lösningarna behövs men får inte utesluta att Göteborgs kommun jobbar mer strategiskt med studentbostads försörjningen framöver. Att bygga student bostäder handlar ytterst om politisk vilja och insikt. Ser man studenter som en resurs och en långsiktig investering i stället för något som tär på samhället, så kommer man att få tummen ur och skakar fram nya lägenheter.
Saknas tvärtom bostäder dräneras Göteborg på sikt på värdefull kompetens.