Så fick Mats Odell i går sitt straff för upproret mot Göran Hägglund. Valberedningen föreslår att utmanaren petas som andra vice ordförande i partiet, och ersätts av Göteborgs kommunalråd David Lega.
Beslutet är lätt att förstå. Odell kan inte både vara Hägglunds förtrogna i partistyrelsen och hans hårdaste kritiker. Och David Lega är en sympatisk och klok politiker.
Men i Mats Odells läger kokar nu vreden. Riksdagsmannen Tuve Skånberg publicerade igår en rosenrasande artikel på Newsmill, där han oförskämt liknade nomineringen av David Lega - ledande politiker i Sveriges andra stad - med medieprofilen Marcus Birros plojkandidatur.
Skånberg tillhör de mer extrema elementen i partiets frikyrkliga falang. Han är en svuren abortmotståndare som motionerat i riksdagen om att kreationism borde läras ut i skolan. Skånberg argumenterar också för att Sverige ska återkriminalisera hädelse.
Mats Odell må vara pingstvän men han har aldrig haft en högerkristen profil som politiker. Att personer som Tuve Skånberg, Annelie Enochson från Göteborg och Lennart Sacrédeus hoppas på Odell beror enbart på desperation. Mats Odell skulle nog hellre ha andra slags kristdemokrater på sin sida.
För partiets kräftgång beror inte på att fundamentalisterna har marginaliserats under Hägglund. Problemet är snarare att de fortfarande hörs. Varje gång en Skånberg eller Sacrédeus uttalar sig blir KD ett än mer otänkbart alternativ för den absoluta merparten av väljarna. En kristdemokrati som förverkligar Tuve Skånbergs idéer skulle inte ha en chans att klara riksdagsspärren i ett sekulärt och liberalt land som Sverige. Om Mats Odell, vald på ett frikyrkligt mandat, tvingades göra eftergifter åt de högerkristna skulle hans möjligheter att vända opinionsutvecklingen vara obefintliga.
Men mycket lite talar för att han vinner omröstningen på partistämman i slutet av januari. Göran Hägglund har ett stadigt stöd från en stor majoritet av partidistriken. Det är därför valberedningen vågar behandla Mats Odell så bryskt.
Hägglund kan omöjligen betraktas som en särskilt lyckad partiledare. Kristdemokraterna ligger under riksdagsspärren i SCB:s senaste partisympatimätning och det beror mycket på det famlande som kännetecknat partiledaren. Han kan inte riktigt bestämma sig för vad KD ska vara för slags parti. I förvirringen har KD:s egna hjärtefrågor försummats. Trots att partiet har regeringsmakten över vården och omsorgen har engagemanget bleknat.
Det märktes inte minst i Caremadebatten, där ansvariga kristdemokrater inte fick någonting vettigt sagt. I stället kom Moderaterna till undsättning.
Det finns egentligen bara ett skäl till att Göran Hägglund borde sitta kvar, och det är att det inte finns något vettigt alternativ. Mats Odell har varit mycket medioker som minister, saknar tydliga idéer för KD, och bärs fram av helt fel folk.
Expressen.se rättar: I en tidigare version stod det att Lennart Sacrédeus var riksdagsman och tillhörde Livets ord. Det stämmer inte. Sacrédeus satt däremot tidigare i riksdagen och är medlem i Svenska kyrkan.
