Alla politiker är överens om att den svenska skolan måste bli bättre på att hjälpa elever som inte riktigt hänger med i klassens gemensamma takt i undervisningen.

Få kommunpolitiker anser sig har råd att göra allt som skulle behövas.

Nästan lika eniga är samma politiker om att också tidigt mogna elever - de som har lätt för att lära - bör få chans att utveckla sina behov.

Men ännu färre gör något. Trots kravet i skollagen, att varje elev ska stimuleras och utmanas så långt det är möjligt.

I Göteborg, på stadsdelsnämnden Örgryte-Härlandas senaste sammanträde ville Folkpartiet och Moderaterna ansöka om att få starta spetsutbildning i matematik, för de elever som gillar att räkna och hunnit långt i matte-boken.

Nej, röstade majoriteten från Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Och argumenten var samma som har låst diskussionen under många år: Det skapar segregation och skulle bli en cynisk sorteringsskola där svaga elever lämnas kvar medan eliten drar ifrån.

Det är en förlamande felsyn från politikerna. De borde i stället inse och erkänna att varje individ har sina speciella medfödda begåvningar och uppövade intressen, och ingen fallenhet är finare eller mera värd än någon annan. Att vi har olika lätt eller svårt för att lära oss vissa färdigheter är bara naturligt.

Men resultatet i en skolklass där alla förutsätts följa samma tempo blir lätt uttråkade gäspningar - och i värsta fall kan avvikarna bli mobboffer på skolgården. Minns själv hur det var i din skola!

Samma problem kan drabba både elever som halkar efter i kunskaper - och de tidigt mogna flitiga läxläsarna, som får mycket studiestöd hemifrån och alltid har toppbetyg. Understimulans kan vara förödande för alla.

Och skolans uppgift bör därför vara att se individen före gruppen.

Historiskt kan inställningen, att bara de svaga ska hjälpas, möjligen förklaras med det gamla klassamhällets syn på manschettyrken som förnämare än kroppsarbete. Den förlegade synen borde vara borta i dagens samhälle.

Naturligtvis är det fler som halkar efter i skolan än som ligger på topp. Det visar skolinspektionens kritik mot allmänt låga betygsresultat i Göteborgs grundskolor. Den individuella hjälpen brister. Men den brister lika mycket för de få särbegåvningarna.

Sammanhållna klasser har inte minst ett socialt värde, för att eleverna ska lära känna varandra. Men det borde inte hindra att olika grupper ibland går åt var sitt håll för stödlektioner.

Regeringen har på prov infört speciella elitklasser också i vissa läsämnen - inte bara i idrott och musik som förut. Utvärderingen får med tiden visa om det var bästa vägen.

Men jag är litet rädd för att det bara blir pannkaka av den modell som rödgröna majoriteten i Göteborg i stället förespråkar. Den tycker det är bra om elever som redan läst ut läroboken får börja direkt med boken för nästa högre årskurs. Men det ska inte ske i särskilda klasser. Utformning och innehåll ska bestämmas ute på varje skola. Hur det blir med den saken vet alla som redan gått i skolan. Jäktade lärare har sällan tid.

Nej spetsa skolan (med mera pengar). För alla som behöver extra hjälp, vare sig de fick låga eller höga betyg.