Årets valrörelse kommer att få fem heta toppfrågor.
Jobben, sjukvården, skolan, äldrevården och miljön.
Så rangordnade de svenskar som fick frågan i en Sifomätning på senvintern.
Men årets socialdemokratiska majtalare uppehöll sig mest vid höjd a-kassa, mera pengar till vårdtagare och lägre skatt åt pensionärerna.

För bidragstagare är Socialdemokraternas - och i viss mån Vänsterpartiets - trogna folk. I val efter val har väljare som behöver samhällets stöd mest röstat till vänster.
Mona Sahlin i Stockholm hade det lättast för sig. Första maj är visserligen mest en intern festdag då partiet ska samla och mobilisera sina aktiva medlemmar.
Men Sahlin kunde avslöja valnyheter om nivån på höjd a-kassa, som de rödgröna egentligen ska presentera först i morgon. Lars Ohly (V) fyllde i sitt tal på med fler detaljer om ökat stöd till föräldralediga och sjukskrivna.

Wanja Lundby-Wedin på Götaplatsen fick hålla sig till välkända krav som publiken hade hört förr: A-kassan ska höjas till 80 procent av inkomsten för de flesta. LO fortsätter kämpa för heltid åt alla som vill jobba mer. Skatterna ska höjas för dem som har råd att betala och sänkas för pensionärerna.
Naturligtvis sa ingen av dem att också alliansregeringen vill förbättra för äldre.
Och att de rödgrönas 7,5 miljarder kronor till pensionärerna därför "bara" är 2,5 miljarder mer än regeringens politik.

Självklart sa ingen av dem heller att alliansens höjning av avgiften till a-kassorna kompenserades av jobbskatteavdraget.
Medlemmarna fick samtidigt mer i plånboken, att betala a-kassan med. Att en halv miljon ändå gått ur kassorna kan ju lika mycket bero på att de inte tycker att kostnaden är värd priset och nyttan.
Ingen talare ville heller erkänna att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, skulle kunna bli ännu mera rättvis och solidarisk.

Speciellt som de rödgröna tycker att staten ska ta över ännu större del av kostnaden. Men inte ens regeringens utredning om frågan vill de medverka i.
Wanja Lundby-Wedin skällde i stället på att Moderaterna gynnar sina rika väljare. Men att LO skulle ha egenintressen i a-kassan sa hon förstås inte.
De rödgröna köper nu LO:s gunst genom att göra avgifterna till facken och a-kassorna avdragsgilla i deklarationen igen, precis som de var före regimskiftet. De nya avdragen ska betalas med skattehöjningar.
Det är egentligen samma sak som borgerliga regeringen gjorde, fast tvärtom.
Det är viktigt att vi har starka fackföreningar som kan föra arbetstagarnas krav och säkra stabiliteten på arbetsmarknaden.
Men attraktiva fack borde klara medlemsvärvningen utan skattehjälp från staten. Den historiska kopplingen till a-kassan är numera konstlad, men ger förstås jobb åt fackligt anställd personal.

Därför valde Wanja Lundby-Wedin hellre att tala om högre bidrag - och inte om hur Socialdemokraterna praktiskt vill skapa fler jobb och praktiskt korta vårdköerna eller hur de i detalj vill ha skolan.
Ämnesvalet var naturligtvis taktik. Bidragstagare är de rödgrönas mest lättmotiverade väljare.
Den gruppen kan avgöra valet i höst, ifall striden blir jämn.
Beröm måste LO:s ordförande också ha. Hennes avståndstagande mot Sverigedemokraterna ekade långt bortom Götaplatsen när hon uppmanade sina lyssnare:
Gå ut bland dina bekanta, på puben, på arbetsplatsen och kritisera dessa nationalistiska lögnhalsar.

Vi vet vad invandrarna betyder för Sverige, men nu försöker Sverigedemokraterna skriva om historien om vilka det var som byggde landet.
Hennes tanke är naturligtvis att hindra S-väljare på marginalen att rösta på SD.
Nu drar LO också igång ett utbildningsprogram för att lära valarbetare att bemöta Sverigedemokraterna och vinna debatten mot dem.
Det är ett politiskt arbete som ska applåderas, och som man bara kan hoppas att övriga riksdagspartier snabbt kopierar.