Sjukvården är bättre på att arbeta bort operationsköer än att följa upp kvaliteten.

- Vore det upp till mig skulle man genast avvakta med att skicka patienter till Olsab, säger Jonas Andersson (FP), regionråd i Västra Götaland.

Sent vaknar politikerna. Under det senaste året har 30 klagomål kommit in till regionens patientnämnd och tio till socialstyrelsen riktade mot det privata vårdföretaget Olsab i Lysekil, som anlitas av storsjukhusen för att jobba undan i köerna.

Patienter har anmält bristande återbesök, att ­ kliniken varit svår att nå, med många läkarbyten, eller att de skickades hem för tidigt eftersom komplikationer bröt ut hemma.

En sjuksköterska har anmält smutsiga golv, att engångsmaterial användes flera gånger och hon kunde inte skilja ut steriliserade instrument från smutsiga. "Vill det sig illa kan patienter få infektioner som i värsta fall leder till döden."

Sköterskan var bara där i tre dagar, hon kan inte ha fått någon helhetsbild, försvarar sig ägaren, i tidningen Bohusläningen som grävt fram kritiken. Därifrån är också Jonas Anderssons uttalande hämtat.

Men värre är att patientanmälningar från i våras inte nådde fram till regionpolitikerna förrän helt nyligen. Vad långsamheten berott på kan kvitta, om handläggarna har oklara direktiv eller om de inte förstår att folk som klagar vill ha svar snabbast möjligt.

För ansvaret vilar likafullt högre upp i ledningen. Och förstås hos Olsab. Men självklart är inte utpekad samma sak som skyldig, så länge som inte varje enskilt fall är ­prövat.

Patienterna vinner tid på att regionen köper extern kapacitet som den själv - kanske tillfälligt - saknar. Det blir oftast billigare än att hyra in extrapersonal till storsjukhusen. Men vården får aldrig nöja sig med det.

Mängden anmälningar pekar mot bristande kontrollrutiner hos regionen. Samma brist gäller också granskningen av regionens egna sjukhus. Socialstyrelsen har uppskattat att över 100 000 svenskar varje år råkar ut för fel och skador i vården, och många av dem kunde ha undvikits!

Men här finns ett par synder till. Många av klagomålen tycks ha uppstått i skarven mellan att Olsabs gamla avtal med regionen löpte ut och fortsättningen ännu inte var avgjord. Då är det begripligt om anställda försvann från företaget - inför oviss framtid - och servicen tillfälligt kan ha haltat.

Dessutom byggde Olsab upp en kapacitet för 2500 operationer om året, men 2011 fick man bara hälften så många uppdrag av regionen.

Sådana osäkerheter ger ryckig planering och risk för dålig ekonomi och brister hos varje ­ företag i vilken bransch som helst. Ni kan förstås tycka: skyll sig själva!

Men när regioner och landsting utnyttjar andra företag som en buffert, fast utan garantier för ett visst antal beställningar, så ökar risken för att uppdragstagaren inte har råd med den service som patienterna har rätt att vänta sig.

Och vi sjuka skattebetalare blir lidande, oavsett var operationen görs.