Alla som vill ska frivilligt få jobba kvar till 69 år, lovade Fredrik Reinfeldt i regeringsdeklarationen. Men LO:s Wanja Lundby-Wedin tvekar och får stöd av Socialdemokraterna. Största problemet är alla som inte ens orkar jobba till 65, menar hon. Bägge är rätt ute. De pratar bara förbi varandra om olika frågor, som inte behöver lösas samtidigt. Sedan 2001 är det möjligt att stanna kvar på jobbet till 67 år. Den gränsen vill regeringen nu höja. Men snittåldern för första pensionen är fortfarande 64 år. Arbetslivet är varken jämlikt eller rättvist. Fast det pratas det mindre om.
I en färsk undersökning med 3000 medlemmar i GS-facket (skogs- träindustrin och grafiska branscher) tror bara hälften att de kommer att orka ens till 65-årsdagen. Kvinnorna känner sig tröttast. Samtidigt fortsätter 13 procent av alla som fyllt 65 år att arbeta vidare, enligt Statistiska centralbyrån (SCB). En marginell grupp, har socialdemokraternas Tomas Eneroth kallat dem. Men de är 115000 personer och antalet har nästan fördubblats på tio år. Arbetsmarknaden ändras så raskt att det överraskat både forskare och politiker. Skälen är flera, både goda och orättvisa. Vi är friskare än förr. Om vi i dag införde en allmän pensionsålder, grundad på återstående livslängd, så borde gamla 65-årsdagen höjas till 72 år (siffran från SCB). Nya pensionssystemet och jobbskatteavdraget ger både mer direkt i plånboken plus högre framtida pension, åt dem som jobbar vidare. En del tycker säkert att de inte har råd att sluta. Kvinnor som arbetat länge deltid missgynnas mest. Men pensionärer i frivilligt jobb är också internationell trend, även om det inte verkar så när arbetarna i Grekland och Frankrike demonstrerar. Fast det gäller förstås sällan metallarbetaren eller läraren och tandläkaren som har sina dagar hårt inrutade. Utan folk som tycker att de har stimulerande arbete och kan styra sin tid själva. Fyrtiotalisterna vill helst inte bli gamla och avpolletterade.
Samtidigt har vi kvar ännu fler jobb som sliter ut människor både fysiskt och psykiskt, genom dåliga arbetsmetoder, brister i förebyggande hälsovård och vantrivsel på grund av toppstyrning och dåligt inflytande på arbetssituationen. Regeringen och oppositionen bör därför ha alla förutsättningar att komma överens om både en höjning till 69 år plus en skärpning av arbetsmiljölagarna och mer insatser för rehabilitering. Eller åtminstone inleda det arbetet, för besluten behöver inte komma samtidigt. Både Lundby-Wedin och Reinfeldt är egentligen inne på samma slutmål, att människor ska kunna arbeta längre upp i åren, fastän den ena pratar om 64-åringar och den andre om 67-åringar.
Alla lär behövas när 850000 fyrtiotalister snart närmar sig 65 årsdagen och ungdomarna som ska efterträda dem inte kommer att räcka till. Gamla stjäl inga jobb för unga. Produktiviteten sjunker i stället om man plockar bort de äldre och mest erfarna.
Och då har företagen inte heller råd att anställa fler unga, menar forskaren Thomas Lindh på Insititutet för framtidsstudier.
